barnatro

Ikväll är jag ett knytt. Ligger i ett virrvarr av filtar, täcken, ylle. Tusen bitar som längtar hem till trygghet och vana. Lussebullar och glitter. Känner mig helt irrationellt bortglömd och ensam, önskar brev, kärlek och kramar som aldrig tar slut. Lyssnar på frälsningsarméns julskiva och saknar min mamma. Trams är mitt mellannamn ikväll...
Och vem ska egentligen trösta knyttet?

lördagsgodis

Vaknar upp hand i hand med en Ylva. Inser att jag sovit ut riktigt ordentligt för första gången på alldeles för länge. (och nej, det betyder ej att jag lever ett speciellt dekadent leverne utan bara att jag alltid får the divine inspiration kring midnatt..) Ligga och prata om allt viktigt och oviktigt samtidigt som en i lugn och ro vaknar till och prassel från övervåningen skvallrar om att sambon vaknat. Strax därefter vankas det pannkaksfrukost. Sen, upp upp och iväg på lördagspromenad. Med Ylva hittade jag en affär där varje kubikmeter, från golv till tak, fyllts med saker. Ett sånt där ställe där både tid och tålamod är ett måste, men det verkligen går att hitta riktiga skatter. Som en mandolinbok från sekelskiftet, julpynt från 50-talet eller die Leute auf Hemsö (hemsöborna på tyska).
Sen slog vi oss ned på mitt nya favoritcafé, Fräulein Frost. Världens minsta och som hämtat ur den finaste barnbok.

april in paris/november in berlin

Dagarna går fort här, men en ton av hemlängtan har smugit sig in. Vill förklara att den inte är välkommen, att den helst kunde smyga sig ut igen, ut ur mitt tidigare så behagliga liv. Jag vet att det handlar om att det snart är december, att det snart är min systers födelsedag och att jag mest av allt vill vara hemma och göra allt det där som en familj gör den här tiden på året. Men det är så svårt att resonera med en känsla. Ju.
Fast, om tre veckor (den 20:e) så kommer jag faktiskt hem för att fira jul. Och träffa alla er jag älskar. Det kommer bli en intensiv vecka, men fantastisk. (har redan börjat planera..) I samband med detta så har den traditionsenliga julklappångesten slagit till. Listorna börjar fylla alla ytor här hemma, och imorgon ska vi gå till judiska muséets årliga Chanukka-marknad. Hoppas finna uppslag där. Har ni några idéer så mottages de med oerhörd glädje...

en låda är en låda

Denna eftermiddag handlar om mig, och teater. Igår gav mig min kära Hugo inspirationen åter. Vi pratade om Melonia, som ju egentligen är mitt första helt egna teaterprojekt. Det som är lite farligt med att vara ensam är att att jag har svårt att finna inspirationen. Jag lade fram för honom min tanke att jag förmodligen behöver en musa.. Men under vårt samtal så kände jag ändå inspirationen sus, och nu, sitter jag här med mitt manus. Utanför är himlen blygrå och regnet slår mot fönstren, en perfekt bakgrund till stormscenen.

"Till havets strand jag vandrar, när tidig morgonstund syns råda. Att bygga en teater utav en strandad låda!"

you've got what gets me

Komma hem till vår våning, äta lite av mitt eget hembakta bröd, (känslan!) kura ihop sig med sin sambo och se på How I met your mother. Skratta tills en kiknar, läsa dagens brev, frosta av frysen med hårtork. Fotografera. Skriva lite. Trivas.

skolan

moon river

Ligger begravd under tusen täcken. När som jag trodde att det var färdigt, att min förkylning skulle dra vidare till någon annars stackars sate, så valde den istället att komma igen. Tusenfalt. Men, så länge jag får ligga här med te och tända ljus och tycka synd om mig själv så är jag ganska nöjd.. Tänker ikväll på en kär vän, numera en av mina allra äldsta. Och hur han gav mig mitt livs första blandskiva, när vi var femton år gamla. Med denna, högst älskade, sång.

agnes tar bilder på sig själv

novembertankar

Det är sent. Sådär "en borde egentligen ligga ner med slutna ögon och åtminstone låtsas sova"-sent. Men vi skickade just iväg kvällens gäster, efter en förstklassig kväll med tofugryta och tävling om vem som kunde flest roliga anekdoter på temat dubbelnamn.
Dagen har varit minst sagt händelserik. Först och främst så gjorde mitt Sissi-föredrag succé, och än en gång formligen dränktes jag i mjölk och hunung. Jag börjar faktiskt oroa mig för mitt ego. Efter skolan mötte jag upp med tre melankoliska kvinnor och sedan Sara tillochmed framkallat en tår så beslöt vi att sätta oss någonstans för att prata, tillsammans lätta på dessa regntunga skyar. Vi hamnade på Kauf dich glücklich. Crépes, glass och kaffe senare så hade vi ändå inte fått nog av varandra. Vi beslöt att mötas upp hemma hos oss för en gemensam middag. Och så blev det.
Nu ligger jag här med med en varm känsla i magen. (Kan härledas till de komplimanger i plural som jag fick mottaga denna dag för min tjusiga klädensamble = fannys prickiga blus, pennkjol + rött läppstift) Detta satte igång tankarna och ledde slutligen till en insikt, som jag länge funderat på: Jag måste lära mig att ta bilder på mig själv. Jag finner det bara så otroligt svårt.. Tror att det beror på att det jag söker i mina bilder (på människor) framförallt är spontanitet och äkthet. Jag kan inte lura mig själv att le utan att posera. Det enklaste är ju att lämna över kameran till någon annan, och såklart kan det också ge fina resultat. Jag har ju mina favoriter, bla. dessa, dessa och dessa. Men på något sätt räcker inte det. Jag vill behärska alla delar av fotograferandet, komma över den här tröskeln. Funderar på att med hjälp av min fotografistuderande vän Bo hitta ett stativ och göra ett allvarligt försök. Rigga upp en provisorisk studio i mitt rum, vilket ej bör vara så svårt eftersom jag har stora fönster och en gigantisk vit ridå på andra sidan. Det får bli min plan. Men nu, godnatt.

söndag i berlin

Dagen har ägnats åt tvenne ting. Skriva brev och baka rödbetsbröd. Det fantastiska brödreceptet fann jag på denna lika fantastiska vintageblogg. Tänker att jag ska göra detta till en vana, för egentligen tycker jag ju hemskt mycket om att baka. Jag har bara inte kommit för mig tidigare. Fortfarande förkyld, men eftersom jag imorgon ska hålla föredrag om min absoluta favoritkunglighet - Elisabeth von Österrich und Ungarn, så kommer jag ta mig samman och åka till skolan. Försöker hitta inspirationen...

idag fick jag brev

(och om hon bara visste att jag burit runt på hennes

påbörjade brev i flera veckor...)

här bor jag; del två

frusen flicka

I'll grow back like a starfish

Jag har gått och förkylt mig. Ligger nerbäddad och orkar knappt brodera.. Det var ett misstag att gå till skolan idag, jag låg ändå med huvudet mot bänken större delen av tiden. Min mor skrev att min kära lillasyster insjuknat i influensa, tänker att det är nåt slags sympatismärtor jag upplever. Jag har nämligen skött mig exemplariskt förutom viss nattlig överkonsumtion av Mario Cart. Och imorgon har jag lovat att följa med den brasilianska maffian på skolan "zum Caipirinha trinken"... Det bådar inte gott för mitt stackars huvud.

we rule the school

Tänkte att det var på tiden att ta med kameran till skolan och visa lite av mina dagliga vapendragare. Dagen var fin. Regnig, men ljus. Efter sista lektionen följde jag med Bo, min sydkoreanska vän, för att kopiera Diane Arbus-fotografier. Han gav mig en kopia av min favoritbild, som nu sitter på min vägg. Blev glad.

all I do is dream of you

Sitter med håret fyllt av pin curls, redo för en obekväm natt. All denna tid, tillsammans med det faktum att jag börjar få lite längre hår igen, ger mig möjlighet till mer avancerade utsvävningar. Svassar omkring till tonerna av Judy Garland och Brita Borg, iklädd mormorsmors siden.
Imorgon blir det middagsbjudning. Ich freue mich.



(p.s. jag funderar på att investera i en (fusk)pälskrage. vad tänks?)