her mind lives in a quiet room

Idag har jag:
Stigit upp klockan åtta. Diskat. Gjort mig vacker. Gett mig ut. Besökt många secondhandaffärer längs med röda linjen mot Norsborg. Köpt rutig duk, prickiga gardiner och en psalmbok från 1921. Kånkat och förbannat att jag inte kan se det sensibla i att ha ryggsäck. Notera: kassar är inte grejen om du vill undvika ont i axlar och rygg. Sen träffade jag en människa som jag velat träffa ett bra tag, så länge att den nästan fått mytisk status. Vi ska ses igen. Det känns bra. Efter detta for jag hem och hängde upp gardiner tills mina armar slaknade och nu ser det riktigt hemtrevligt ut här i mitt källarrum. En stor skillnad från den ursprungliga 70-talsinredningen. Prickiga gardiner, julkulor i rött och guld. Och vinylskivor som de vackraste tavlorna.

another manic monday

Nu är jag i Fittja. Sitter i Susannas säng och sympatiserar med stackaren som ägnat helgen åt att ramla ner för rulltrappor bland annat. Ryser och fryser och hoppas att livet ska stabilisera sig lite snart. Jag lever på lös jord. Mina rötter halkar runt och jag dras med av minsta vinddrag. Varma och kalla.

hosanna in excelsis

Tog en paus från mig själv. Åkte till Hagsätra och blev klappad och lyssnad på. Nattfikade och tog emot glädjande bud. Fann mig i en situation där jag inte kunde sova för att jag var för glad. På vägen tillbaka stannade jag vid Liljeholmen och köpte julkulor. Nu hänger de i mina fönster istället för grälla gardiner som blivit förpassade till byråns botten. Försöker hitta stämningen. Marys boychild Jesus Christ was born on christmas day. Och det fast det inte ens är december än, visst första advent men ändå. Nog sätter dom igång bra tidigt numera. Annat var det när jag var ung.

Och. Idag slog jag sönder min första muminkopp. Snusmumriken.
Om ni hade hört det avgrundsvrål jag utstötte hade ni aldrig kunnat se på mig med samma ögon som tidigare. (Fuck).

vem ska trösta?

Jag är inte så glad idag, som synes så går det lite upp och ned. Känner mig som det minsta knyttet och har en hemlängtan som äter upp mig inifrån. Skulle vilja sitta på café med en lyssnande vän och kasta upp allt som skaver och gör ont. Orkar inte känna att jag existerar på någons nåder. Återigen saknar jag det ovillkorliga. Vill finna min rätta plats. Vill vill vill.

untouchable face

Tidig eftermiddag. Utanför mitt fönster duggar snöflingorna så tätt att det ser ut som dimma. Skrivbordet står precis vid fönstret, utsikten består av vatten, träd, snö. Om jag vrider på huvudet lite till vänster så ser jag stan, men så länge jag bara kikar rakt fram är det inte svårt att tänka sig hur Stockholm såg ut för tusen år sedan. Som i barna Hedenhös. Jag tänker att jag har ett fantastiskt rum och att det går tom. att hitta nån slags tentainspiration med hjälp av te, polkagrisar och Strauss. Kulturpolitik, regionalisering. Jag intar radikala positioner och finner att det blir mycket lättare att argumentera. Hoppas ingen ställer mig mot väggen bara.. Läser isländska dikter och hoppas att sotarn ska ha vägarna förbi snart så jag kan börja elda i spisen. Det är torsdag och jag mår ganska bra.

lowside of the road

Slutsats som kan dras efter att under en tenta kikat närmare på Sveriges kulturpolitiska klimat är: "bli inte kulturarbetare". För ungefär ett år sedan så skalade jag en clementin bara för att finna att den redan befolkades av små vita larver. Nordkorea fortsätter att skjuta på Sydkorea utan att ta någon som helst hänsyn till att en av mina vänner bor där.
Detta är exempel på saker som inte känns så pepp ikväll.

sommaren som var

Minns ni att det för bara några månader sen inte var jättekallt, blåsigt och snö på gatorna? Att en kunde gå barbent, barfota rent utav. Jag hade själv svårt att komma ihåg och samlade därför ihop några av mina favoritbilder från sommaren som varit, maj till augusti. Och även om inte detta var min bästa sommar, no no, så fanns det helt klart ljuva stunder. Picknickfestivaler och studentmottagningar.
Gemenskap och grönt gräs.

den är till dig

Ok, ok. Jag vet att det är inte fint att lägga upp två videor i rad. Men nu så vart jag bara tvungen. Min syster skickade filmen till mig efter att vi tillbringat lång tid i telefon pratandes och sjungandes julkalendrar. För snart är det första advent, och ni vet vad det betyder. Julkalendern börjar. Och om en nu inte uppskattar det moderna dravel som SVT visar numera så är det bara att gräva upp en gammal VHS ur gömmorna. Detta är min all time high mest sedda kalender. Vill gärna veta vilka andra favoriter som finns där ute...

happy days are here again

På så många sätt är jag en stereotyp homosexuell man.

olycksfågel

Det är inte lätt ibland. Ramlar på trappan, halkar på ny blank is. Allt jag handlat far ut, studsar mot ytterdörr och förstukvist. Så nära. Jag samlar mig, samlar upp alla saker. Mjölkvitt blir en spännande accentfärg mot granitgrå trappa. Lyckas dock rädda en del och häller tacksamt upp i termos. In, in i värmen och tröstar mig med tunnbrödrulle och renskav. Nej det sista var lögn, jag äter ju inte ren. Men tröst behövdes. Bäddade ner mig och sov lite. Sen vart det strax dax att lämna boet på nytt och fara till Fridhemsplan och klezmerfest på teater Replica. Sen dansade vi oss svettiga, nya bekantskaper gjordes och jag återfick visst hopp. Det finns ju visst människor. Som vill. Och allt hänger ihop. Alla hänger ihop.

Bromma i höstskepnad

Jag fortsätter bo, fortsätter gå i skolan och äta, sova gå upp igen. Förundras över att gång på gång känna mig som en överentusiastisk golden retriever och överväger att gå i socialt ide. Åtminstone ge upp nya kontakter.. Den dumma göteborgaren som rusar in i Stockholms glasväggar, glastak. Går långa promenader med kameran över axeln. Rysig, frysig månad. Tack för te och portabla element.

hipster hitler

hipsterhitler.com

underground

BD-kväll på Högkvarteret. I say no more...

on the street where I live

Jag sitter i humanistvillans entré, snyltar på SU:s internet i brist på eget. Det är ungefär det enda som inte känns jättebra med mitt nya hem och även detta kan nog ha en mening. Avvänjning från internetberoendet, eventuellt.. Annars tror jag verkligen på detta. Bromma. Att ta spårvagnen (nockebybanan) och åka förbi fina stenhus och gigantiska villor från 1910-40-talet. I en sån bor jag nu, i källarrummet. Ett källarrum med stora fönster ut mot vattnet, öppen spis och dubbla glasdörrar med små, blyinfattade olikfärgade rutor. Jag har blivit bortskämd med att bo mitt i stan, det går inte att neka till. Nu tar det mig en halvtimme in. Men det är ok, för detta kommer bli så mycket mer mitt. Jag får inreda mitt rum och skapa mig en plats. I jakten på det perfekta kollektivet har jag hittat den perfekta mellanlandningen.
Imorgon är en dag full av äventyr. Först ska jag för första gången i mitt liv gå och lämna blod. Jag är ganska nervös och en hel del spruträdd. Men, fobier är till för att utmanas. Sen tänkte jag gå på bio själv, för att det är något jag aldrig gjort tidigare och sen på kvällen anordnar Susanna och Högkvarteret Broder Daniel-kväll. Jag ska klä upp mig till den tjusigaste panda ni någonsin sett och vara Sannas DJ-prao. Hårspray och kajal, mhm.

what a difference a day makes

update

Dåliga bloggtider, trots att allting händer. Kanske just det. Nytt nytt. Hoppas kunna leverera bilder imorgon. Jag mår bra nu, on top of the world faktiskt. Rätt människor är i stan, ger mig rätt reflektioner och tankar tillbaka. Har hittat förtjusning i min klass som med allra största sannolikhet ej kommer leda till någonting. Men, det spelar ingen som helst roll. Att ha pirret betyder allt. Spelar systembolagets quiz och dricker rödvin med A. Ser vår framtid, sittandes i samma lärarrum om tjugo år. Går på Buffykväll och ser på Skins (för hon är ju så lik). Och så tvättar, städar, dammsuger jag. För på söndag flyttar jag härifrån. Sista veckan på Söder snart till ändå. Bromma nästa.

Stockholm is my lady

I Turkiet är det gröna löv på träden och en kan gå iklädd klänning och kofta. I Sverige straffar gudarna oss med snöblandat regn som slår in från sidan. Annars är jag glad över att vara hemma. På min gata ligger det ett litet galleri som känns väldigt Berlin. Äkta Berlin, inte den konstlade hipstertolkningen. Det är nya utställningar hela tiden, härom veckan var det tapetserat med bögtidningar och nu när jag passerade var det fullt av dockskåp. Jag har slagit mig ner vid mitt köksbord för min schemalagda ensamtid. Skorpor, marmelad, honung. Te. *Aooom* 

Imorgon kommer en älskad vän till mig. Den är redan i Stockholm men förmodligen ute på något kärligt äventyr för tillfället. Vi ska ha det fint och njuta av den sista tiden på Söder. På söndag flyttar jag till Bromma, bortom all ära och redlighet. Det känns bra, och medan jag bor där kan jag leta efter det ultimata kollektivet. Många har inte den lyxen i den här stan, det är ett som är säkert.
Men jag kommer nog ändå sakna mitt kök..

TDVF - för SU i tiden

Jag är sen någon vecka tillbaka numera styrelseledamot i TDVF - Teater- och dansvetenskapliga föreningen vid Stockholm Universitet. Förstår inte riktigt hur det gick till, jag skulle bara kolla läget och vips så vart jag vald. Först kändes det ganska konstigt, jag skulle ju inte hålla på mer med teater. Men nu, efter ett fyratimmars styrelsemöte känns det riktigt bra. Jag ska bl.a. hålla kontakt med teatrar och planera en teaterresa till Berlin i vår. Men det finaste är ändå människorna, som är mellan 20 och 75 år gamla. Att få hamna i detta sammanhang där alla har något gemensamt trots olika bakgrund är fantastiskt. Imorgon ska Birgitta lära mig hur hemsidan fungerar och vi ska starta upp vår mission för att värva nya studenter. Jag är pepp.

mer färger och smuts

Presenterar stolt bilderna från den tredje Istanbuldagen, fylld av baklava och ännu fler katter. Ikväll ligger jag i min guldknoppsäng i svea rikes huvudstad och lyssnar på sfärisk musik, njuter av att vara tillbaka. Jag börjar tänka att detta kan bli en stad för mig, behöver ju inte vara monogam för det. Själva Istanbul är nog lite gapigt för min smak, lite för "på". Tacka vet jag reserverade svenskar som nervöst rycker till vid minsta tecken på social kontakt med okända, t.ex. på tunnelbanan. Under tågresan från Gbg försökte jag utan framgång att söka min sätesgrannes blick och liksom hälsa men det var helt lönlöst. Undrar om det finns något folk som är mellantinget, det gyllene snittet när det kommer till socialt samspel.. Kanske det måste vara allt eller inget. Baklava eller knäckebröd.

Det är lätt att tro att det bara var jag och min syster som företog oss den här resan men så var det alltså inte. Hela kärnfamiljen hängde ihop. Det är inte hennes fel att hon gör sig så bra på bild.

Istanbul, kattor och starkt kaffe

Åter i Sverige efter några dagars överväldigande kulturkrock. Många intressanta möten, mer eller mindre frivilliga, och så många synintryck att hjärnan fortfarande arbetar på högvarv för att smälta allt. Här är några bilder från den andra dagen då vi mest strosande omkring och upptäckte. Presenterar de första av många många bilder på katter, som hela stan var full av. Sovandes på de mest oväntade ställen och helt orädda. De flesta verkade ha det ganska gott trots att de knappast var några feta huskatter. Jag vet nu helt säkert att jag vill ha katt, men också definitivt en utekatt. En som får ha sitt eget kungarike runt om mitt hem.. Detta gör dock att det blir ett senare projekt, när jag har ett hem, typ. Tills dess får jag besöka fina vänner med ljuvliga små kattor och låtsas att de är mina. Imorgon åker jag tillbaka till Stockholm och myser över hur bra det känns. Kanske kan det bli min stad. Också.

İstanbul Büyükşehir Belediyesi

Åter i födelsestaden. Jag kör bil, ser på tv och upptäcker att det finns nya program sen jag såg på tv sist. Men den blir inte långvarig, denna teknikchock. Eller rättare sagt, jag blir inte kvar här så länge. Imorgon packar vi våra väskor och far till Istanbul, Konstantinopel, Miklagård. Kärt barn har många namn. Detta betyder en femdagars bloggpaus, jag hoppas att ni klarar detta. Jag är jätteuppspelt. Det var verkligen längesen jag reste, med undantaget Berlin, och jag ser så mycket fram emot att få fotografera den mångtusenåriga staden. Att dessutom få bli lite bortskämd med god mat och fin familj är ju inte helt fel det heller. Och gå på marknader, hitta katter i porslin och en rosa fez.

oh buffy buffy buffy

Jag trodde väl aldrig att jag skulle googla ord som "cosplay" och "fanfiction" igen, inte sen jag hoppade av Japanhysteri-tåget i början av gymnasiet. Men boy was I wrong.. Enda skillnaden är att nu finns prefixet Buffy- framför alla sökord. Den 11 november är det nämligen Buffykväll på Högkvarteret, komplett med dress up, vampyrquiz och sing-along till musikalavsnittet. Jag har hämtat hem en av min mors klänningar och jobbar nu på att fullända min wiccaoutfit. Det har talats om hårfärgning, mina vänner, och jag är barnsligt förtjust.

(bildkälla)