mitt hjärta bultar och slår

Så, lite ordentliga bilder på rummet efter målning. Det gråblåa som blev himmelsblått istället. Inte så tokigt när en vant sig.. Jag behöver hitta lite bra tavlor men tänker att de kommer komma till mig, tills dess har jag Frida och mina madonnor. Idag har varit en spännande och fantastisk dag, inte alls som igår. Det började med att jag fick två brev av två av de bästa brevskrivarna jag vet och fortsatte med en knackning på dörren. Jag öppnade, och där utanför stod min nya granne E som i famnen hade en kakform som jag glömde hos henne förra helgen. I formen fanns nu en äppelpaj eftersom det citat "kändes så dumt att lämna tillbaka den tom". Hon hade dessutom köpt glass till. Detta mitt herrskap är min granne. Sen gick vi en långpromenad kring Spånga och tittade på vackra hus att ockupera och senare på kvällen kom E samt två andra fina över för att spela TP och äta äppelpaj. What can I say, så har vi det på Rinkebyplan 2.

en ding ding värld

En konstig dag går mot sitt slut. Det har varit upp och ner, först mest ner. Vaknade och kände "nej", klev upp och sen hände det jobbiga saker kontinuerligt under resten av dagen, värre och värre. Sådär så jag tänkte att nu kan det inte bli sämre tills något nytt hände som var ännu lite värdelösare. Tillslut var jag liksom förlamad och beslöt mig för att åka hem. Köpte mjölk och apelsiner och tänkte göra marmelad, men när jag kom innanför dörren hände det allra konstigaste på hela dagen; jag beslöt mig för att gå ut och springa. Och det var bra. Sen när jag kom tillbaka väntade ett mail som fixade en av de jobbiga grejerna = plåster på såret. Jag gjorde te och åt lite smörgås (jättegott fikon-, feta- och ruccolabröd som jag kanske husmodersbloggar om imorgon) och tittade på 30 Rock. Funderar nu på att brodera mig till sömns. Eller skissa på tatueringsplaner. Eller göra en blandskiva.

my man

Tillslut, det efterlängtade beviset på att Olof, mannen myten, verkligen existerar! Så här såg han ut i morse, omkring frukost. En mycket god sambo som gillar att hänga i köket, utbyta husgudstips och diska. Och berätta om sin kommunistiska barndom på bondgård i Jämtland. Nu kanske ni undrar hur det är möjligt att bo tillsammans med en sån persika (peach) utan att falla handlöst? Well, en del gayness, en del förnuft och så det att han inte gillar mint. Där har ni vårt framgångskoncept!

något nytt, något blått

love thy neighbour

Idag satt det en lapp i hissen: "Fika hos Emelie och Erik kl 18. Alla i huset är välkomna!". Jag och Olof behövde bara kasta en blick på varandra för att enas om att detta var vad vi skulle göra efter middagen. Vi hade sen tidigare planerat en A&O-kväll, med middag och vin och speed-bff-frågor och tänkte att detta blir den perfekta fortsättningen på våra planer, även om vi kanske skulle komma lite sent. Efter universitetet for jag till Tensta och fick för första gången visa leg på systemet (det är min mentala ålder på 55 som brukar fungera annars). Kom hem till Olof, gjorde pizza, åt pizza och bakade brownies för att ta med. Gick till Emelie. Och detta var början på ett sagolikt äventyr med allt från beteendevetare från Västerås till psykologstudenter från Kungälv.
Nu känner vi åtminstone två av våra grannar och en massa bonusmänniskor. Vårt kök fick vara fullt av folk för första gången och verkade stormtrivas. Det blev nämligen så att vi minglade runt mellan tre lägenheter på vår våning där dörrarna stod vidöppna och välkomnande och tillslut landade i köket. Te och kaka och tyska storfilmer från 50-talet. Jag har grannar!

housewife bash back

Idag var Sara hemma hos mig och åt bullar. Och aldrig har jag väl mött större uppskattning för något, hade hon kunnat göra vågen ensam så skulle hon gjort det. Slutsats; det finns för få hembakade bullar i världen idag. Hon hade dessutom med sig den finaste inflyttningspresenten, den muminpappasparbössa jag och Susanna sett och suktat efter i diverse secondhandaffärer. Den gjordes av Götabanken någon gång på 70-talet och pryder nu min stereohylla, stolt ut-tittandes över rummet. Rummet som numera är himmelsblått och ska visas upp så fort jag tagit lite vettiga bilder samt satt upp gardiner. Vi pratade mycket om bloggar och den beskurna verkligheten, något som självklart aldrig skulle förekomma här. Men vi hade båda hört att det har hänt andra. Vacklandes på gränsen till bullbakade husmodersblogg och secondhandälskade modeblogg och stilfascistisk inredningsblogg väger jag upp det hela med en flaska vodka. Dagens tips ifall ni ännu inte hunnit köpa en riktig kavel. 

hem till rinkeby

Mycket kan sägas om Rinkeby, t.ex. att det är en väldigt levande förort. Många människor som umgås på torget och i alla små affärer och marknader. Det är plats där en kan köpa baklava en minut från mitt hem, och samma spexiga turkiska produkter (ost!) som i Berlin. På biblioteket finns det bra studierum och rara bibliotekarier. Och jag trivs här. Tre veckor har jag bott i lägenheten nu, en vecka med Olof. Och nu har vi börjat planera inflyttningshäng. En lugn afton med sällskapsspel och röror och bröd och grönsaker att doppa i röror och musik och kanske lite alkoholhaltiga drycker. Allra helst hade jag velat ha en eller flera divaner. Med tillhörande slavpojkar, med palmblad. Ni förstår känslan. Lördagen den 16:e april blir det av, så alla nära och kära som är i staden är hjärtligt välkomna, bara osa innan så jag vet hur många vi blir. Och om ni är snälla lovar jag att köpa baklava.

de nya stolarne

Efter att ha målat väggarna i mitt sovrum i fyra timmar är jag nu helt slut. Min hand gör ont. Och det är långt ifrån färdigt, imorgon kommer flitens lampa lysa lika klart. Bilder kommer när underverket är färdigställt, tills dess får ni hålla till godo med en bild på de nya köksstolarna. De gör sig perfekt till det lilla perstorpsbordet och är bra mycket bekvämare än regissörsstolarna vi haft hittills. Ett hem börjar ta form, sakta men säkert. Jag ser fram emot att få sätta upp tavlor i sovrummet, för att inte tala om gardiner. Och det är väldigt gott för själen att låta kroppen arbeta, som omväxling mot grubbel och plugg. Jag lyssnar på The Stone Gods på ljudbok och sjunger Björn Afzelius så falskt så falskt. Och har det ganska bra.

la dolce vita

Ok. Så. Nu har jag och Susanna precis kommit hem efter att i strilande regn ha burit 15 liter färg med tillbehör från Hornbach till Fittja och sen lastat på tre pinnstolar och fortsatt till Rinkeby. Helt slut ligger vi här på min säng och läser meningslösa magasin med vackra bilder. Vilken helg det har varit.. Jag som nästintill aldrig går ut har släppt loss ordentligt, igår somnade vi vid sex efter en hel-karaokekväll med efterfest. Gårdagens låtar var: Neun und neunzig Luftballons, You can't hurry love, Papa don't preach och som avslutning Free your mind i duett med S. Vi fick nya vänner, jag fick hångla och jag och S blev adopterade. Och i fredags såg vi Rikard Wolff på Högkvarteret♥ Rikard Wolff, marry me blev slutsatsen, och sen dans dans dansade vi till jazz, blues och charleston. Och jag fick en till vän. Som jag ska äta kanelbullar med, förhoppningsvis snart. Det finns orosmoln, men jag väljer att ignorera dem för tillfället och bara bara vara glad. 

in i garderoben (igen)

Det är knappa dagar här och jag ställdes en dag inför ett vägskäl. Sälja mig eller sälja min garderob? Eftersom jag känt mig lite nere det senaste valde jag att gå igenom garderoben som förstahandsval, och återvände med några klänningar. Dessa är nu alltså till salu och kommer alla figurera på den jättelånga loppisen i Majorna den 29:e maj, såvida de inte redan blivit sålda förstås. Om du klickar på bilderna kommer du till min oerhört lågmälda flickr-sida där det finns fler bilder och går att läsa mer om varje klänning. Ifall intresse finnes var god maila eller kommentera. 

Angående livet i övrigt så är saker ganska jämntjocka. Lyckligast är jag när jag får vara hemma och gosa med lägenheten men jag känner samtidigt att jag måste träffa lite människor för att inte bli galen. Ikväll var Maja här och åt soppa med mig, hemskt fint. Det är så jag jobbar fortsättningsvis, försöka få alla hit till min bubbla. Jag har kanelbullar...