tvångsövervakning?

I fredags hände sig en av de märkligaste saker jag har varit med om i mitt artonåriga liv. Jag och en vän skulle äta lunch och bestämde oss för att gå till Det Franska Brödet (Le Pain Francais). Först övervägde jag en baguette med brieost och oliver, men hungrig som jag var slog jag till på en lasagne. Vi fick vår mat och satte oss vid ett bord. Lasagnen doftade ljuvligt. Jag tog en tugga, tvekade, kände att något var fel, utbrast "men jag är ju vegetarian!"
Varpå mitt lunchsällskap bröt ihop.
Lyckligtvis är jag ej så militant vegetarisk att jag behövde sticka fingrarna i halsen, utan jag nöjde mig med att spotta ut innehållet i en servett.
Ska jag se detta som det ultimata tecknet på min disträhet? Till råga på allt fick jag förklara hela den pinsamma historien för pojken i kassan när han frågade om det var något fel på lasagnen eftersom jag fem minuter senare bad att få köpa en baguette.
Nå. Sån är jag...

donner

iakttagelser

För en vecka sen var jag på en hemskt trevlig artonårsmiddag.
Jag lovade att lägga upp bilderna, men eftersom denna vecka har varit galen har jag ej hunnit med detta.
Men nu är det höstlov och en hel vecka utan krav. Så här är de:

mögel

Jag mår illa. Allt har gått fel idag.
Sömnlös natt. Naturkunskapsprov som gick käpprätt åt helvete. Bråk med vän. Och nu nådastöten: min förmodade arbetslivspraktikplats mailade just och sa att tyvärr, tyvärr kann jag inte vara där vecka 45. Den ifyllda lappen skulle ha lämnats in i fredags, och om jag inte gör det imorgon måste jag vara i skolan den veckan.
Och jag har egentligen inte alls tid att förtvivla. Imorgon är det engelska och religionsseminarie på en timma vardera och på fredag har jag tre uppsatsinlämningar. Försöker skrapa upp mig själv, ta mig samman och övergå i ett stadie av effektivitet, men det är svårt. Har ingen kraft kvar. Vill bara vara knytt.

studie-soundtrack:

symfoni nr 6 i h-moll Op 74 "Pathétique" - Tjajkovskij

talk to me now

Än en gång onsdag. Hemma för att vila fredagens vrickade fot, äta pannkakor och ägna mig åt mina studier. Nästa vecka är galen. Men sen är det lov och den efterlängtade resan till vår tredje största stad, Malmoe. Därefter följer en veckas arbetslivspraktik som jag ännu inte har rott i hamn, men hoppas på svar från stadsteatern snart... Det är ju på teatern jag hör hemma, och jag försöker utnyttja mina kontakter så gott jag kan.

Annars så är jag i ett förändringsstadie, bergochdalbane-style. Från intensivt lycklig till ledset knytt och sen tillbaka igen. Men det är nödvändigt och det är värt det. Och på vägen har mycket bra hänt. Jag har träffat människor, fina och äkta människor som jag tror kommer att hålla länge. Längre än någon klump i magen.
Och jag har hittat en kvinna som skriver så det känns i hela mig.

den började i magen som alla starka känslor

Jag satt och tittade ut genom tågfönstret. Utanför svischade landskapet förbi och i öronen sjöng Freddie Mercury och David Bowie Under Pressure. Full av intryck, trött av alla uttryck. Ibland ångrar jag att jag är så på vid sociala möten. Kanske spela lite "hard to get"? Hm? Jag menar, tyst och stark har ju gått hem förut. Har jag hört.

Efter att ha krupit i sängs klockan fyra två nätter i rad ser jag fram emot min kudde. (Kopfkissen på tyska) Men oh my. Igår hade jag väldigt roligt. P5 gjorde naturligtvis ingen besviken och alla i publiken ville ligga med siri. Föga förvånande. Annars så pratade vi med många rara människor och dansade som dårar.
I ring och tätt intill.

kram

Jag slog följe med lillasystern till stallet. En aning hästar och sen köra bil med fadren. Runt, runt. Öva dragläge tills foten som trycker ned kopplingen känns helt domnad och jag bara vill ge upp efter ännu ett motorstopp. Gör om och gör rätt. I övrigt så har dagen varit världens bästa dag med temat "det är ett brinnande eldklot på väg mot jorden och Bruce Willis är den ende som kan rädda mänskligheten". Kan det bli annat än bra?

Och. Så har jag fått en ny vän.

ute i periferin

Det var dagen då vi gick vilse runt smörsund, och hamnade i ett ingenmansland av ljungbuskar och klipphällar. Och jag tänker att kanske borde jag skaffa bilddagbok istället för blogg med tanke på att jag bara lägger upp bilder numera. Och inte har så många ord?

nas ne dogonyat

kontraster

I Resan till Melonias första scen
befinner sig en liten båt på väg till ön Plutonia.
Ombord finns ondskefulla skurkar med ondskefulla planer...
Men det är egentligen bara lite bakgrundshistoria, det jag vill säga är att precis innan båten är på väg att sjunka kommer kockan ut med nylagad soppa och när båten rullar faller hon och häller ut hela den varma soppan över Kapten Julgransfot. Fast en sekund senare sköljer en våg iskallt vatten över hans huvud. Så han blir liksom kokt och fryst på samma gång.
Så har min dag varit.