andra långdagen

Idag har det varit Andra Långdagen i Gbg, min kära hemstad. Jag var puckad nog att ta på mig klackskor och belönades ganska direkt med ett djävulskt skoskav, men annars var dagen fulländad. Jag har aldrig sett så många snygga människor röra sig på en enda gata förut. Fint häng med fina människor i olika omgångar. Squirrly lyckades tom. fånga mig på bild, sprudlande glad efter det fantastiskt inspirerande serie-seminariet med Sara Hansson och Karolina Bång. Gå gärna in på deras sidor och läs mer om deras serier och om den feministiska serieskapargruppen Dotterbolaget. Jag älskar att det här med serier har blivit något allmän-fint, något som når utanför de nördigaste SF-kretsarna, har ju alltid älskat det och läst sen jag var liten. Allt från Tintin och Asterix till Modesty Blaise och mjuksnusk-manga. Nu är jag helt frälst på Lina Neidestam och hennes Zelda. Om någon har nått tips på annat fantastisk i serieväg får ni väldigt gärna tipsa, jag är alltid på jakt efter nya förälskelser.

klänningsexperimentet

Som jag skrev för några dagar sen så har jag försökt mig på att sy för första gången på mycket länge. Resultatet blev detta: en ljusgrön 50-talsmodell med viss barock-känsla (eller är det bara jag?). Sydd av ett påslakan och ett underlakan. Det har ju framförallt varit självterapi, ett sätt att fokusera på något annat än den där framtiden. Men jag blev ganska nöjd med resultatet också, speciellt när vi insåg hur perfekt den passade Trasslet. Hon fick ta med den hem och jag kände mig som Oprah. En riktig win/win-situation.

she was the book thief without the words

Idag har jag inte så mycket ord, eller, inga egna ord. Men istället ska jag ge er en samling ord och meningar som fått mitt hjärta att svälla den senaste tiden. Jag läste ut The Book Thief av Markus Zusak för några dagar sen och jag har inte riktigt kunnat sluta tänka på den. Den är liksom kvar i mig. Och det är inte en typisk mig-bok, inte alls. Jag brukar fastna för de med ett språk som dansar, på gränsen till poesi. The Book Thief är ganska rakt på sak och det som är så magiskt är själva historien. Och så naturligtvis att berättaren är Döden..

Boken har ett sätt att lyfta fram ordens och litteraturens kraft och visa på hur böcker kan förändra och påverka människor. Historien om hur en flicka kommer till en fosterfamilj under andra världskriget början, lär sig att läsa och genom detta vinner ordens gåva letade sig nästan direkt in i mitt cyniska hjärta. Lägg till lite vänskap, kärlek, skuld och lojalitet samt Dödens betraktelser över mänsklighetens ondska/godhet så har ni en ganska bra uppfattning om boken.

Nu är det bara att läsa den!

oh well..

Nej. Jag kom ju inte in på Wendelsberg. Och först blev jag ledsen, såklart. Jag ville ju så gärna. Men sen tänkte jag att det är faktiskt bara att orka upp igen. Herregud jag är nitton år. Det kommer fler chanser och nya dörrar. Dessutom kom jag vidare till det andra provet vilket borde tyda på att jag inte är helt obegåvad iallafall.. Pappa bjöd mig på en whiskey och sen satt vi och diskuterade framtid med tv:n som bakgrundsljud. Han sa att jag inte behövde bestämma mig, att det är bara att köra på. Teater, fotograferande, eller min nya klänningsuthyrnings-business. Det kommer att visa sig vad som är rätt. Kanske plan B, historielärare. Kanske något helt annat. Och det var skönt att höra. Jag tänker att jag är lyckligt lottad som har en så bra pappa, även om vi ofta grälar.

Imorgon ska jag ta itu med mitt nya projekt, att sy en 50-talsklänning efter autentiskt mönster. Jag har inte sytt på många år men tänker att jag behöver nåt att pyssla med i sommar förutom att jobba. Jag ska tillåta mig själv att sörja den här dörren som stängdes obehagligt nära min näsa, men bara en stund. En dag av att se på Notting Hill och äta glass direkt ur paketet (eller motsvarande handlingar). Sen ska jag samla mig. Titta framåt och skriva nya Att göra-listor. Och läsa min nya franska science fiction-roman. (verklighetsflykt, mhm!)

känslostormar och folkhögskoleprov

Nu har jag landat efter en av de mest omtumlande dagarna i mitt liv. Den andra provdagen på Wendelsberg, bestående av en till audition och ett tre timmar långt samarbetsprov i grupp. Den här gången blev det inte Strindberg utan en scen ur Angels in America, den där hon bränner maten. En av mina personliga favoriter. Det kändes väldigt bra att ta en scen jag tycker så mycket om och som ligger så nära, det är lättare att känna det då. Tycker jag. Och själv uppförandet gick bra, inga missar, inget snubblande. Frågan är vad juryn tyckte, om jag föll dem i smaken. Jag vet faktiskt inte alls. Men oavsett hur det går är jag väldigt stolt över att ha kommit hit och glad att ha fått uppleva dessa känslostormar och extrema situationer. Jag råder alla som vill att testa på att göra ett sånt här prov, det är otroligt utvecklande. Och en träffar så väldigt fina människor (som en tyvärr måste konkurrera med tillslut, dock...) I min grupp fanns en del riktiga guldkorn som jag hoppas få träffa igen. Teatermänniskor alltså, I love them. Eller människor som brinner i största allmänhet.

Inom en vecka ska jag förhoppningsvis få svar och självklart vill jag komma in. Men jag vet att konkurrensen är hård och guldklimparna ruskigt duktiga. Så vi får väl se. Godnattpuss.

för hon har tagit studenten

Och så tog den lilla i mössan studenten. Hon den där porslinsdockan... Johanna och Rosanna var där. Och nya fina Cajsa. Och många många fler som alla höll med om U:s fantastiskhet. Tal hölls, vin dracks och pussar pussades.

happydance!

Vad kan jag säga... att släpa runt på Strindberg i två veckor lönade sig. Idag gick jag vidare från första intagningsprovet på Wendelsbergs folkhögskola, taldramatik. Och jag är GLAD. Pirrig, hoppig, lycklig. Men det gäller att inte ropa hej riktigt än... på söndag äger det andra provet rum och jag ställs inför ännu svårare utmaningar.

Men en kan ju inte låta bli att hoppas, eller hur?

august och jag

Kära bloggen. Idag har jag hattat runt, igen. Men dagen till ära var det tillsammans med August Strindberg. Mannen som år 1888 i ett brev till Verner von Heidenstam skrev "Qvinnan såsom liten och dum och derför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall qväsas till såsom barbaren eller tjufven. Hon är endast behöflig såsom vår äggstock och lifmoder, allra bäst dock som slida!" Han utmärkte sig dessutom som antisemit och just det ja, författare. Och det är denna sista sysselsättning jag har fokuserat på idag eftersom jag håller på att repetera in en scen ur hans pjäs "Leka med elden". Besökte min käraste dramalärare på Donner idag och stötte oundvikligen ihop med gamla fina spöken. Vissa som skakade min självuppfattning mer än jag kunde ana..

Sen var det så fint så jag blev bjuden på middag av en rar vän. Snuvades på att träffa en annan raring pga. det ondskefulla påfundet ryggskott (inte mitt) och åkte istället hem för att se på Harold and Maude. Dessutom hade mamma bakat surdegsbröd, sånt som ska jäsa i minst fem timmar. Och det var... too good for words. Varmt, nybakt med smör till. Min mamma är ett kulinariskt geni och jag kan bara hoppas att något har fastnat på mig också. Så där satt jag och myste, med bästa filmen och godaste brödet. Och tänkte; nu!

frida

Idag har jag lyssnat på Nour El-Refais sommarprat (igen) och läst om Frida Kahlo. Hon sitter numera även på min vägg, med en sträng blick tittar hon ut över rummet. På Martin-Gropius-Bau i Berlin är det fram till Augusti en fantastisk Kahloutställning med över 120 målningar och skisser. Jag såg den precis innan jag lämnade och kan varmt rekommendera den. Tills ni får möjlighet att själva se hennes verk ger jag min tolkning. Även om min mustasch lämnar åtskilligt att önska..

round round baby, round round

Idag har jag städat. Städat och slängt saker, något jag älskar lika mycket som att släpa hem alla skatter jag hittar. Kretsloppet av ting. Är ju (som bekant av de flesta) ganska emot konsumtionssamhällets slit-och-slängmentalitet och tycker dessutom att tanken på att köpa nya saker känns... tråkig. Men secondhand, hallelulja. Är dock inte så mycket för att visa upp mina "senaste fynd/latest thriftings som många i bloggvärlden, det tilltalar mig inte riktigt. Förutom om det är något exeptionellt fint förstås. Då kan jag inte låta bli.

En annan fin sak är när en hittar något som passar någon annan sådär helt och fullt. Jag har alltid älskat att ärva saker, ändå sen jag fick ta över min käraste grannes urvuxna collegetröjor när vi var små. Nu har min stil förändrats något, men glädjen, pirret är detsamma. And it works both ways, glädjen i att ge ni vet. Idag har jag hittat en del saker som jag bara tänkt "ja, men den här passar ju perfekt till ... !" Då kan en dessutom känna att det där kretsloppet kan fortsätta ett varv till, minst.

Och sen är det ju den där secondhandjakten. Den ljuva. Att slå på laserblicken, sortera bort 95% av allt en ser och hitta pärlorna. Det bästa är loppisar och pingstkyrkor. Det senare för att det förutom fina saker och hög fyndfaktor brukar finnas både fika och rara kristna tanter.

På söndag är det en jättestor loppis i majorna. Jag ska vara där. Det tycker jag ni också ska.

(p.s.

jag har inventerat mina klänningar också. jag har 46 stycken. på sant)