letar bilder till årets familjekalender...

... det hela slutar med att jag gör en gif...

silver linings playbook

Ok, efter en väldigt jobbig helg tillät jag mig själv att inte göra det jag skulle och istället se på film. Jennifer Lawrence-förälskelsen gjorde att jag valde Silver Linings Playbook. Och jösses, bra film! Se den, se den, se den!

catching fire

Igår gick jag och K och såg Catching Fire. Och den... var bra. Det var inte lika bra som första filmen, i min mening. Väldigt jämn i sin intensitet, det hände så sjukt mycket hela tiden. Och inget riktigt crescendo. Detta hade som följd att jag inte fick min förväntade filmgråtning utan var tvungen att gå hem och titta på begravningsscenen ur Fyra bröllop och en begravning (for realz) efter bion. Det sög faktiskt lite, för att prata fulspråk. Jag har haft ett par väldigt känsloomtumlande och nu det senaste ledsna veckor och jag hade verkligen sett fram emot en artificiell anledning att bara gråta ut. Men, men, de kunde ju inte tänka på allt. Det var en grym rollbesättning (mmm... Johanna Mason) även om Katniss hade samma ansiktsuttryck hela tiden. Jag ser fram emot nästa film och hoppas att det snart är november 2014.

(gingerhaze.tumblr.com)

SE HIT!

Hör upp alla! E har startat ett förlag. Och det förlaget heter... Lesbisk pocket! Som sin första insats för litteratursverige har de valt att översätta och ge ut det legendariska Queer Nation-manifestet från 1990. Men få att det ska bli av behövs stöd. Ert stöd. Vårt stöd. Gå in på crowdculture.se/se/projects/queer-nation-manifestet/ och skaffa ert alldeles egna ex i utbyte mot en nätt summa av 100 riksdaler. Just do it.

modern och mormodern

Jag var hemma för en helg sen och höstpromenerade med mina släktskap i Gunnebo. Det var hemskt fint och mysigt. Jag hann förutom släkten också med lyxhäng med Squirrly, Josefin och Nelly. Den sistnämnda har jag haft förmånen att träffa i Gbg, Sthlm och Simrishamn under loppet av två veckor. Sådär som livet alltid borde vara. Men på väg från Göteborg fastnade jag i stormen och möttes av inställt tåg på centralen. Mot alla odds var M:s pappa i Skövde och hur det nu bar sig så lyckades vi ta oss upp till Stockholm sent samma kväll, i hans bil. Bra, då jag hade slutseminarium dagen därpå!

Det har på det stora hela varit en väldigt hattig månad. Den här helgen är den första på en fyra veckor som jag tillbringar hemma, och inte i skogen, Gbg eller Köpenhamn. Det är väldigt skönt att vara hemma. Just nu sitter E och ser på den franska transbarnsfilmen Tomboy, som jag bestämde var lite väl feel-bad för min överfyllda hjärna. Istället sitter jag i den gröna rummet och skriver. Bra med flera rum. Jag ser fram emot att få sova ut i morgon, äta frukost i lugn och ro. Den första veckan på VFU:n (lärarpraktiken) är över och det har varit väldigt kul men också utmattande. Allt har gått över förväntan.

Men nu ska jag vila.

ack, hjärtat

Blir alldeles varm varje gång jag ser den här. Dessutom så glad över att den sjungs av en femme jag kan identifiera mig med, en med min stil och mitt uttryck. Varken glitter, 90-talsflirt eller tights med surralistiska mönster. Det är inte så att jag inte tycker om de uttrycken på andra, bara att jag aldrig ser mig, och istället hela tiden får söka mitt erkännande i straighta representanter istället. Vilket inte alltid räcker till. Jag känner mig ofta väldigt uppskattad men också ensam. Osynlig mitt i den redan osynliggjorda gruppen som jag identifierar mig med. Har inte haft någon vintagefemme vid min sida sen jag slutade träffa S 2011. Och jag vet att hon kände samma sak, att det var en anledning till att vi blev vänner. Det finns inte så många av oss. Människor ger en olika saker och det här identifikationsbehovet är ett behov av många. Men jag tänker på det ganska ofta ändå. Att det finns artister som Mary Lambert som tar en offentlig roll och visar att det här är ännu ett sätt en kan se ut på gör mig glad. Att sången och videon dessutom är ungefär det finaste gör inte saken sämre.

mafioso

Jag överlevde helgens scoutläger med maffiatema, nätt och jämt.

amanda fucking palmer

Om mindre än en månad ska vi se henne i Köpenhamn. 

(CRAZY!)

svenska filmskatter

Vi har hittat hem lite sen vi fikade på Filmstadens portvakscafé härom helgen. Jag, I och D blev betagna och sålde våra själar för att gå med i Filmstadens vänner. Och vilken investering det var, jo jo det ska jag säga er. Kan tipsa alla om att gå dit. En får kaffe i kanna av porslin. Bara en sån sak...

 (bilder från I:s smartphone, blandade fotografer)

a room with a view of a tax