Natten ligger som ett täcke över Kreuzberg, Berlin. Det är min sista natt efter fem dagar fulla av intryck och uttryck. Jag beslöt till sist att ägna den åt sömn istället för dans och onämnbara akter. Två av flickorna är ute och rumlar, medan resten nog sover sött vid det här laget. Jag har en konstig känsla i magen, förändring. Det har varit mycket alla korten på bordet idag. Långa samtal. Trassliga relationer som ska försöka förstås. Jag måste säga att det känns som sex dagar är en alldeles lagom tid att delta i detta sociala experiment. Det sliter på hjärnan att analysera för mycket..
Vilket jag många gånger fått rådet att sluta med. Tänk inte så jävla mycket. Känn inte efter hela tiden. Och det stämmer kanske. Men det är ju en sån stor del av mig. Svårt att tänka om, tänka nytt.
Vill jag tänka nytt?
lyssnar på: regina spektor, braille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar