tvångsövervakning?

I fredags hände sig en av de märkligaste saker jag har varit med om i mitt artonåriga liv. Jag och en vän skulle äta lunch och bestämde oss för att gå till Det Franska Brödet (Le Pain Francais). Först övervägde jag en baguette med brieost och oliver, men hungrig som jag var slog jag till på en lasagne. Vi fick vår mat och satte oss vid ett bord. Lasagnen doftade ljuvligt. Jag tog en tugga, tvekade, kände att något var fel, utbrast "men jag är ju vegetarian!"
Varpå mitt lunchsällskap bröt ihop.
Lyckligtvis är jag ej så militant vegetarisk att jag behövde sticka fingrarna i halsen, utan jag nöjde mig med att spotta ut innehållet i en servett.
Ska jag se detta som det ultimata tecknet på min disträhet? Till råga på allt fick jag förklara hela den pinsamma historien för pojken i kassan när han frågade om det var något fel på lasagnen eftersom jag fem minuter senare bad att få köpa en baguette.
Nå. Sån är jag...