I skolan, tacksamt flyende från litteraturvetenskap och ansvar. Snart flyr jag även skolan för mer praktiska göromål. Jag måste köpa strumpbyxor. Och sedan hem, hem för att ta itu med arbete om och kring feministist teologi. Djupt vatten, men jag drar girigt i mig varje kallsup. Min ständiga kompanjon sen december, stress/ångestbollen i magen antyder att den håller på att söka sig nya jaktmarker. Hitta en annan stackars sate att hålla vaken.
Inatt snurrade tankarna så fort att jag gick upp och slog mig ned med en skål havreringar och ett A4-papper. Jag har alltid tilltalats av tomma, vita pappersark. Sen skrev jag. Och skrev och skrev tills jag ansåg mig tillräckligt tömd för att kunna lägga mig igen. Mycket handlade om Berlin, som vanligt. Eller alltså, Berlin är ju omskrivningen för hela mitt liv efter gymnasiet. Projicerad till en enda liten storstad i Tyskland.
Nå, iallafall har jag de senaste dagarna börjat ana något annat, förutom Berlin. Möjligheten att skapa teater. Och iochmed detta vet jag inte längre om jag behöver göra en sån stor sak av att åka dit. Kanske några månader, tillräckligt länge för att beviljas CSN? Och sen hem för att sätta upp alla pjäser i mitt hjärta? Kanske rent utav söka in på scenskolans regissörsutbildning...
2 kommentarer:
Jaa! You can do it my darling. <3 Du kan bli precis vad du vill nuss. <3 <3 <3 <3
där har du plan A. med all respekt för skol-läreri; månde det låtas vara plan B.
Skicka en kommentar