Och när jag kom hem väntade ett efterlängtat paket från hallongrottan! Den underbart fina boken Femmes of Power - exploding queer femininities. Full med vackra femmes och texter.
Igår hade vi fredag och den bästa Cabaretrepetitionen någonsin. Jag börjar återfå mitt förlorade hopp. Dock har vi ännu inte någonstans att spela upp. Det är mycket märkligt egentligen, att det inte finns något ställe i hela Göteborg där man kan spela upp en liten musikal.. Vi börjar bli riktigt desperata nu och tar nästan vad som helst (även om jag hellre dör än hamnar på redbergteatern igen). Så om någon har någon liten ruffig källare/övergiven nattklubb, snälla säg till! För det går som sagt väldigt bra. Och förutom att vara en underbar skådespelare, gav mig min Johan ännu mer glädje genom att sticka till mig en pappersnäsduk med lite oläslig text. Efter att ha kontrollerat att den inte var använd (ni som känner honom förstår varför..) stavade jag mig fram till First Aid Kit. Och nu sitter jag här och myyyser.
Sitter i soffa, nyss hemkommen. Utanför faller snön, som om det inte alls borde vara vår vid det här laget. Men tack vare Hello Saferide och abnormt stora koppar med te hoppas jag klara mig igenom även denna februari...
Annars går jag mest i min egen känslobubbla och märker tydliga svårigheter när det gäller att ta in andras problem. Jag går till skolan, jag kommer hem, jag sover. Går mellan att förbanna mitt öde som känslomänniska och vara glad för detsamma.
Eftersom M hade glömt sin nyckel, tog jag hem henne på te och kaka. Det ville hon dock inte veta av utan la sig raskt i en hög på golvet för att arbeta på sin barnbok. Efter en känslosam dag kände jag mig lite ynklig och la mig på sängen för att ta del av hennes klokheter. Och nu känns det mycket bättre.
Your lips are moving, what is it you say? Your lips are moving over mine, what is it? I will set you in the sky and name you. I will hide you in the earth like treasure.
Snow is covering us. Close your eyes and sleep. Close your eyes and dream. This is one story. There will be another.
Vankar runt med lätt huvudvärk efter glad kväll igår. Alltid lika spännande att iaktta göteborsflatornas sociala mönster... På scen stod 6bpm, vilka jag har hört mycket om men aldrig tidigare sett i levande livet. Hemskt bra.
Böcker är inte kokta morötter. Så citerade en gång en kär vän. Alltså, man ska inte tvinga i sig böcker. En bok ska vara en njutning eller åtminstone utveckla en till en bättre människa. Tyvärr är detta inte fallet med min nuvarande bok... The grass is singing av Doris Lessing. Den är definitivt en god pretto-bok och något man gärna vill bli sedd läsandes på spårvagnen. Samt med ett mycket snyggt omslag. Men ack så långsam. Och med ack så deprimerade och deprimerande karaktärer. En kokt morot. Dock har denna min läsning lett fram till en bra sak. En ny vän.
Min favoritsysselsättning när jag är hemma och krasslar mig är att se på ofantliga mängder film. Jag har alltid föredragit att se på film ensam framför i flock, vet inte riktigt varför. Men igår kom iallafall ett gult paket med diverse godsaker hem till mig.(jag älskar att beställa saker, det känns verkligen som att få en present trots att det är en själv som finansierar köpet..)
Och det finaste i paketet var en av mina favoritfilmer, som jag äntligen bestämt mig för att investera i: Funny Face! Denna pärla från 1957 innehåller fantastiska dansnummer, underbar musik komponerad av George Gerschwin (många av mina favorit jazzlåtar) och duon Fred Astaire + Audrey Hepburn. Kort sagt, det kan inte bli mycket bättre. Själva storyn går i klassisk pygmalion-stil = oslipad diamant plockas upp av villiga omformare och når oanade höjder. Men den främsta anledningen till att denna film är en favorit är att den gör mig så otroligt inspirerad. Den är så snygg, och väldigt modern för sin tid. Kreativiteten börjar flöda varje gång jag ser den.
En annan sak som är bra är att den fick min mamma att bli väldigt sugen på att ta en helgtripp till Paris. Och eftersom min kära syster helst stannar i Norrland för evig tid och klappar på islandshästar så kanske vi åker bara jag och mor! Jag har bara mellanlandat där innan (utan att få se något vettigt) och har väl som de allra flesta en dröm om kärlekens stad... Men kanske, kanske kan drömmen bli verklighet.
Det finns många sorters ensamtid. Det finns till exempel jag har inget annat val, därför är jag ensam-typen och jag har helt enkelt inte planerat något-typen. Eller den som föregås av tanken att nu ska jag verkligen få något gjort. Sen finns också den bästa ensamtiden. Den som infinner sig ibland, oftast när man verkligen har valt att vara själv. Valt bort något annat och bara sitter där och känner att det känns så bra. Ikväll var jag bjuden på filmkväll hos M men istället för att gå dit direkt efter hemresan från staden, gick jag hem en stund. När jag satt där med en skål tortellini, bostadsbilagan i GP och Good old fashion lover boy med Queen strömmande ut ur högtalarna, kändes det verkligen helt rätt. Jag visste att jag snart skulle promenera upp till de andra, men för ett ögonblick stannade jag upp. Valde mig själv. Och just då kände jag mig bara så glad över allt som är.
Trots dödsförkylning släpade jag mig till eketrägatan för att agera värdinna på min och eriks cupcakeworkshop/teparty. Jag var ganska svag, men efter en tupplur tog jag mig i kragen och upp till gästerna. Det blev tillslut en mycket trevlig eftermiddag med en ny, spännande blandning av människor.
Såhär innan läggdags ser jag tillbaks på en stillsam och rar onsdag. Inledd med powernap hemma hos vår mycket begåvade och belästa cabaretkoreograf, varpå vi och våra dansare övade på sexuellt anspelande danser. Hemskt trevligt. På det stora hela mår jag misstänkt bra nu för tiden. Lite så att jag går och väntar på att något ska gå illa snart... Eller så kanske det bara är så att jag ska gå runt och må oförskämt bra ett tag som tack för mina berömliga gärningar. Antagligen. Sen i söndags har jag lyssnat oavbrutet på soundtracket till Om Shanti Om, och tvingat alla i min närhet att göra detsamma. Så det kan ju också vara en anledning till mitt goda humör, det är ganska omöjligt att vara nedstämt när en hör dessa rytmer. Appropå rytmer så var jag och den gode Erik ikväll på esteternas sista konsert. Vad kan jag säga, mein Gott! Begåvande ungdomar i sanning.
Igår avslutades filmfestivalen med glädjeinjektionen och bollywoodfilmen Om Shanti Om. Och jag bugar mig inför de fantastiska skådespelarna i detta otroliga filmmaskineri. Jag menar, för att vara bollywoodskådis räcker det inte med att kunna agera. Du ska även kunna dansa, sjunga och vara drop dead gorgeous.
Idag har jag haft världens bästa och effektivaste dag. Jag har: Köpt underkläder Fått pocketshops sista ex. av the grass is singing av torr expedit Konfronterat tanterna på knappkarlsson och köpt tre rosa knappar Ätit sushi Träffat gammal vän Inkasserat 400 riksdaler för min ärvda Diorväska på Ragtime Inte gått i skolan Simmat
Mitt enda misslyckande var att jag inte fick tag på det nya numret av LULA. (bästa magiska inspirationstidningen)