Eftersom M hade glömt sin nyckel, tog jag hem henne på te och kaka. Det ville hon dock inte veta av utan la sig raskt i en hög på golvet för att arbeta på sin barnbok. Efter en känslosam dag kände jag mig lite ynklig och la mig på sängen för att ta del av hennes klokheter. Och nu känns det mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar