Efter långt skumbad sitter jag här. Försöker blidka mina ömmande halsmandlar med hett te och vänliga ord. Känner att min kropp och jag inte riktigt är på samma plats i livet just nu. Att vi kanske skulle ta en paus, bara en stund, få lite perspektiv, och sedan mötas igen. (Kanske). Se var vi står.
Eller, vänta. Det är ju det en inte kan göra med sin kropp. Den är ju där. Jag. Oundvikligen. Det bästa vore forstås att lägga ner alla destruktiva tankar om jag och kropp som skilda ting, helt och hållet. Men det är svårt, lätt att gnälla och banna den dumma. Kroppen. Den som så sällan gör som den blivit tillsagd.
1 kommentar:
andelius hävdara att du kan finnas utan din kropp. ta ett snack med honom. kanske har han en lösning på ditt ptoblem! ;)
Skicka en kommentar