kungsparken/dom jävlarna ska skjutas

En dag av sociala strapatser slutar framför Hitchcocks Rebecca. Charmerande kusligt, passande min sinnesstämning. En kväll för att dricka whiskey och lyssna på Tom Waits. Men jag är trött nu, så det blir sömn istället. Idag har jag ätit kaka och tårta i flera sällskap, blivit skjutsad på cykel från Änggården till Vasa och frusit i en park tillsammans med en samling fina människor. Efter detta sneddade jag genom kungsparken, trots idoga varningar om allt som kan hända. För jag vill inte låta mig begränsas av rädsla. Att jag bara för att jag är kvinna bör välja en särskild väg gör mig så rosenrasande, skuldförskjutningen som gör att vi angriper symptomet istället för problemet. Och i och med detta lägger ansvaret på kvinnan, tjejen, flickan. Hon som gick fel väg/hade fel kläder/betedde sig på fel sätt. Och fick skylla sig själv. Idag, i Sverige, 2010. Blir. Arg.