gbg-hagsätra

På tåget. Ser på Buffy och försöker ignorera den nervösa klumpen i magen. Jag lyckades iallafall släpa min djävulskt tunga väska hela vägen från spårvagnen till tåget, en ganska strong bedrift. Min spegelbild i kupéfönstret tittar allvarligt tillbaka. Grönt och magenta, precis som i fantasyböckerna. Utanför skog, mer skog ju längre norrut jag kommer. Jag försöker förstå varför jag gör det här varje gång, kastar mig ut. Var behovet kommer ifrån. Trots att jag är hemkär intill döden och helst hade tillbringat all tid i ett ljusblått kök som skulle vara bara bara mitt. Varför stannar jag inte i Gbg om jag nu vill undvika klumpar i magen och hemlängtan? Jag tror att jag anar hur mycket jag kommer växa (håller ju facit i handen) och att den tanken är för lockande för att låta bli. Eller något liknande..

♥

Och så kom jag fram, tillslut. Nu sitter jag i Susannas kök, dricker kaffe och lyssnar på band som den ska upptäcka åt Högkvarteret. Ikväll fyller den queera oasen 1 år och det är stor fest med röd matta. Jag tänker att jag ska ta mig i kragen, klistra på de extra långa lösögonfransarna och pallra mig dit. Sociala knutar till trots. Men än så länge kan jag sitta här och bara finnas. Det är så väldans fint här, i kollektivet. And you ain't never seen a wardrobe så fin som min.