Agnes är melankolisk. Läser Sent i november och låter vemodet skölja över sig. På universitetet sitter hon själv i en sal med över hundra personer. Det är för många, avståndet blir för stort. Hon ritar på sina armar och tror sig kunna fly genom yttre förändring, en inte helt ny tanke. Vad är det med januari egentligen, som får så många att tyngas ned till marken av sina blytunga hjärtan? Ett sms säger mer än tusen facebookinlägg. Särskilt roman-sms:en.
Jag önskar jag hade er här, nära nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar