Hej alla kära. Idag tänkte jag prata lite om min kärlek till brittiska serier V.S. de amerikanska. För visst är det något speciellt med de brittiska ändå? Jag har försökt sätta fingret på vad det är och kommit fram till att det handlar mycket om mänskligheten i karaktärerna. I amerikanska serier tenderar folk att vara väldigt normativt snygga, välartikulerade och tillrättalagda (det sistnämnda framförallt gällande ungdomsserier). Det finns också helt andra reglar rörande censur och åldersgränder i USA som filmskapare måste anpassa sig efter. Ett bra exempel på detta är Skins och ett roligt citat jag hittade ute i cyberrymden: "Skins UK says: Fuck is good, Fuck is poetic expression for the unsayable soul. Skins US says: -Bleep-". Det gjordes ju alltså en amerikansk version av den brittiska ungdomsserien Skins som lades ner efter bara en säsong på grund av häftiga protester mot de omoraliska inslagen. Trots att dessa var en blek skugga av de brittiska utsvävningarna, tro mig på mitt ord...
I Skins är sex centralt, liksom droger och alkohol, men alla brittiska serier behöver ju inte nödvändigtvis visa sex. Vissa nöjer sig med att prata om det. Mycket. Serien Coupling är lite som en engelsk version av Vänner. Men, samtidigt helt annorlunda. Där Joey och Phoebe är lite "knasiga" är Jeff och Jane helt bortom alla faux pas. Det finns också serier som helt saknar "the straight man", alltså den person som ska väga upp de galna karaktärerna och som vi tittare ska kunna identifiera oss med. Ett exempel på en sån är Black Books. Åh Black Books... En sån serie hade ju aldrig gått att göra i Amerika. Kedjerökande, kedjedrickande, kedjevansinne och böcker.
En sak jag älskar är när en bra sak får en att upptäcka en annan. Så var det när jag genom Black Books upptäckte Spaced. (Alla är kompisar och gör gästroller hos varandra. Det är dessutom samma regissör som gjorde Spaced som sen gjorde Scott Pilgrim V.S. the World..) Men det jag egentligen skulle skriva om idag var den skotska serien Lip Service som är, kan man säga, en brittisk L-word. Fast, med en tillfredställande känsla av att "hah! jag skulle ha en chans med ---!". De är riktiga övertygande människor, även om jag inte är så förtjust i Frankie som ska vara nån slags Shane (hallå eller?). Alla som känner sig svältfödda på fin queer popkultur, se den! Jag kan inte heller göra ett sånt här inlägg utan att nämna Being Human, som handlar om en vampyr, en varulv och ett spöke som bor tillsammans i ett hus. Just nu har jag börjat titta på den nya fantasy/skräckserien the Fades och det verkar lovande. Aldrig fel med jordens undergång, right alla mina små Buffy-fans?
Over and out.
1 kommentar:
alltså åh, black books. och typ alla serier du skriver om verkar ju fab. har sett lip service förut och den är ju så ljuv på nåt vis!
Skicka en kommentar