så känns det just nu

Hemma. Förvirrad, men full av lycka.
Telefonsamtal och julstämning får mitt hjärta att slå snabbare.

tro, hopp och...

Disträa dagar. Har svårt att känna mig helt närvarande, vill bara hem nu. Räknar ner till på söndag, hemfärd, trots att jag älskar allt vi har här. Saknar er, ju. Men. På tisdag (den 22:e) så vankas det julmys hemma i Marstrand. Jag vill så gärna se er där, riktigt rå om er. Hoppas att ni kommer...

ge mig en titel, edvina

Fortfarande inget internet. Men massor av allting annat. Som att jag igår såg Regina Spektor spela. Mer exakt, stod tre meter från henne, med svällande hjärta. Eller att jag sitter hemma hos en förvirrad prinsessa (eller var det jag..?) som spontant lägger sig på golvet i ren kaffeabstinens. Och spelar harpa. Eller att jag om fem dagar befinner mig i moderslandet, staden, och förmodligen förbryllat undrar "hemma, var ligger det nånstans?"
Då ni.

precious things

die große liebe

Hemma hos Joseph och Sebastian. Halloncheesecake, kokostoppar och poly-diskussioner hela kvällen. Tur att jag alltid kan komma hit, även när världen verkar stor och främmande.. Sitta i världens minsta kök, dricka te och sakta, sakta tina upp. Tur att jag alltid har öron att viska mina tankar, känslor i, som alltid lyssnar.
Tur att jag aldrig behöver vara ensam.

wednesday

Jag försöker förklara, med ord, brev, blickar att allt har vänts upp och ned. Slogs av tanken att detta skulle kunna vara livet. (Stoppa livet, jag vill kliva av?) Efter månader av overklig bubbla och undvikande av känslor befinner jag mig nu mitt i skottlinjen. Ett hjärta fyllt av bly, men aldrig så levande. Nej, jag glittrar inte i solen. Men jag känner hennes rädslor, hennes förvirring, hennes värme genom alla lager.

je vois la vie en rose

weinmeisterstrasse

Precis samtidigt som allting händer så försvinner naturligtvis internet. Jag har alltså ej avlidit, bara brutalt kopplats bort från omvärlden. Vet ej när vi får tillbaka det. Men det går ingen nöd på mig...
Jag har tumvanthänder, ljusgröna ögon och decemberkyssar.

hipp hipp

Igår fyllde min kära lillasyster 16 år. Helt utan förvarning. Och jag, pga. mitt geografiska varande, fick hålla till godo med Skype för att sjunga "ja må hon leva". Men nu vill jag helhjärtat hylla den fantastiska människa som jag har äran att kalla min syster. Genom cyberspace, riktning Strömma. Grattis Ella, du förstår inte hur stolt jag är över dig. Du är helt enkelt underbar.

let's kiss and make up

Nu är det sådär sent igen, men till skillnad från igår känner jag mig inte minst i världen. Tvärtom ganska lätt i hjärtat. Tack vare rara vänner, våfflor och skattjakt så lyckades jag vända sorgsamheten till inspiration. På väg hem från skolan tog jag vägen om mitt favoritcafé för att söka arbete. (tyvärr utan framgång) Men innan jag kommit dit så gick jag förbi en av alla märkliga små butiker i Kreuzberg/Neukölln som är fyllda med allt från möbler till kläder till porslin. Som pyttesmå Myrorna, fast mer av familjeföretag.
Hur som helst så fick någonting mig att gå in. Bakom den stora disken satt en barsk äldre kvinna som nickade kort åt mig. Jag letade mig inåt och hittade en fin 50-talskappa som tråkigt nog var lite stor. Men medan jag provade kappan så såg jag något sticka ut bakom klädhängaren. Någonting i spets. Jag började gräva och lyfte tillslut ut en hel låda fylld till bredden med oanvända, stärkta underkläder från 50-talet, handskar, tunna yllestrumpor, sjalar, spetslinnen och blusar. Jag kunde inte tro mina ögon när jag lyfte och provade de olika skatterna.

Och nu sitter jag här som en annan vintagebloggare. Nöjd som få.

(ska försöka få till några fler bilder

imorgon när jag har ett annat ljus att tillgå..)