let's kiss and make up

Nu är det sådär sent igen, men till skillnad från igår känner jag mig inte minst i världen. Tvärtom ganska lätt i hjärtat. Tack vare rara vänner, våfflor och skattjakt så lyckades jag vända sorgsamheten till inspiration. På väg hem från skolan tog jag vägen om mitt favoritcafé för att söka arbete. (tyvärr utan framgång) Men innan jag kommit dit så gick jag förbi en av alla märkliga små butiker i Kreuzberg/Neukölln som är fyllda med allt från möbler till kläder till porslin. Som pyttesmå Myrorna, fast mer av familjeföretag.
Hur som helst så fick någonting mig att gå in. Bakom den stora disken satt en barsk äldre kvinna som nickade kort åt mig. Jag letade mig inåt och hittade en fin 50-talskappa som tråkigt nog var lite stor. Men medan jag provade kappan så såg jag något sticka ut bakom klädhängaren. Någonting i spets. Jag började gräva och lyfte tillslut ut en hel låda fylld till bredden med oanvända, stärkta underkläder från 50-talet, handskar, tunna yllestrumpor, sjalar, spetslinnen och blusar. Jag kunde inte tro mina ögon när jag lyfte och provade de olika skatterna.

Och nu sitter jag här som en annan vintagebloggare. Nöjd som få.

(ska försöka få till några fler bilder

imorgon när jag har ett annat ljus att tillgå..)