threshold of revelation

Går hem genom nattstaden, numera snöstaden Berlin. Tätt, tyst snöfall, knarrande skosulor. Jag flydde ikväll, eller, jag valde mig. Lyssnade till mitt hjärta som det står i visan. Och jag kom inte långt innan jag slogs av hur mycket jag älskar den här staden. Som om den slöt mig i sin famn och omsvept av snö vaggade mig, bar mig hem. Jag kommer aldrig vara ensam här på samma sätt som hemma. Oavsett om jag är sämst på att bekräfta mig själv och alldeles för beroende av andra människor för att bygga upp min självkänsla så finns det någonting här som ger mig orken. Som att jag kan hämta kraft från själva staden. Saknar henne, hon som delar min kärlek. Men vet att det kommer ta tid. Måste få ta tid. Ett nytt år som inleds med brustet hjärta. Nog har jag tänk ut några nyårslöften, även om de inte bör sägas högt. Bara skrivas ned med min nya tyska skrivmaskin.