sen tar vi sthlm

Hanna har varit här. Oboy vad jag älskar henne ♥

dagens trumvirvel

(tack malin + elvira)

goodmorning starshine

Det är inte varje dag en vaknar av tissel och tassel från sängen bredvid, kikar upp och ser detta gamla radarpar sticka upp sina oskyldiga nunor. Men imorse! De hade varit på Red Hot Chili Peppers-konsert och ramlat in någon gång kring småtimmarna då jag redan sov som en säl. Grym nostalgi och väldigt nutids-fint också. Puss på dom, raringarna.

på väg mot nya marker

Tillbaka i Stockholm. Många nya möten dessa dagar, nya människor som färgar mig. Linn säger att jag låter förälskad, men jag vet och ni vet att det är sån jag blir, varje gång. Låter mig svepas med och njuter av nya funderingar som möter mina och skapar metatankar och dubbelglädje. Den nya grannen, den nya vännen och ungerskan utgör trojkan som inspirerar mest precis just nu. Detta kommer bli en bra och händelserik höst.

koi mil gaya

Så blev det bollywoodfest tillslut, efter månader av förberedelser och planering! Mamma hade varit i Indien och köpt kläder, smycken och musik. Hon var jättestressad och vi andra filbunkar hela dagen medan vi grejade. Täckte ännu en västkustmiljö med tyg och ljus och fick ett skapligt indiskt resultat. God mat och dans till liveband (lärdomen blev att 45-50-åringar dansar som få andra). Ella höll tal och jag höll i spexiga aktiviteter. Nattakorv och småtimmar och bling bling.

(och: Bianca höll i kameran på familjebilderna, bless her heart)

min fallande stjärna

"Trust me, I'm telling you stories."

(J.W.)

Det är sent och jag kan inte sova eftersom det haglar så hårt mot min fönsterruta. Jag gav upp inför naturen och tog upp datorn istället, det var så uppenbart att det var meningen. Dagens bilder ville ut i evigheten. Jag ger evigheten Linn, eller jag ger Linn evigt liv. Min hybris har nått nya nivåer, jag verkar tro att jag är Gud. Eller så är jag bara utmattad efter att ha rest från Stockholm till Göteborg och träffat många människor och pratat och vänt och vridit på saker. Jag är orolig till sinnet, och väldigt lättpåverkad av ljud, dofter, stämningar. Stormen utanför ekar i mig. 

"To be ill adjusted to a deranged world is not a breakdown."

(J.W.) 

en timme tar en vecka här, slå mig så att nånting händer

Idag har det mest känts såhär. Tänk att jag lyckades sätta fingret på den här känslan av meningslös rastlöshet redan som snart-tvååring. Jag imponerar mig.

tisdagkväll

Jag sitter i min blåa fåtölj, den jag och min syster spontaninropade på en auktion i Kinna, och skissar på japanska flygekorrar. Mitt första tatueringsuppdrag, föga förvånande till min allra mest älskade Squirrly. Det går väl sådär, jag har inte tecknat på länge länge.. Tända ljus, nytt vitt (!) te och chokladglass som jag fått av min granne hjälper dock till att motivera och inspirera. Jag tillbringar mycket tid hemma nu och gillar det. Önskar såklart att T kom tillbaka och värmde upp med sin närvaro men just nu känns det ok. Jag välkomnar hösten. På torsdag åker jag ner till Göteborg igen, men det blir nog sista gången på ett tag. Sommarens vingar av glas höll inte flygturen in i verklighet och avstånd.. Jag bygger en mur av böcker och kommer ut nästa vår. Det blir bra.

brittain, brittain, brittain!

Hej alla kära. Idag tänkte jag prata lite om min kärlek till brittiska serier V.S. de amerikanska. För visst är det något speciellt med de brittiska ändå? Jag har försökt sätta fingret på vad det är och kommit fram till att det handlar mycket om mänskligheten i karaktärerna. I amerikanska serier tenderar folk att vara väldigt normativt snygga, välartikulerade och tillrättalagda (det sistnämnda framförallt gällande ungdomsserier). Det finns också helt andra reglar rörande censur och åldersgränder i USA som filmskapare måste anpassa sig efter. Ett bra exempel på detta är Skins och ett roligt citat jag hittade ute i cyberrymden: "Skins UK says: Fuck is good, Fuck is poetic expression for the unsayable soul. Skins US says: -Bleep-". Det gjordes ju alltså en amerikansk version av den brittiska ungdomsserien Skins som lades ner efter bara en säsong på grund av häftiga protester mot de omoraliska inslagen. Trots att dessa var en blek skugga av de brittiska utsvävningarna, tro mig på mitt ord...

I Skins är sex centralt, liksom droger och alkohol, men alla brittiska serier behöver ju inte nödvändigtvis visa sex. Vissa nöjer sig med att prata om det. Mycket. Serien Coupling är lite som en engelsk version av Vänner. Men, samtidigt helt annorlunda. Där Joey och Phoebe är lite "knasiga" är Jeff och Jane helt bortom alla faux pas. Det finns också serier som helt saknar "the straight man", alltså den person som ska väga upp de galna karaktärerna och som vi tittare ska kunna identifiera oss med. Ett exempel på en sån är Black Books. Åh Black Books... En sån serie hade ju aldrig gått att göra i Amerika. Kedjerökande, kedjedrickande, kedjevansinne och böcker.

En sak jag älskar är när en bra sak får en att upptäcka en annan. Så var det när jag genom Black Books upptäckte Spaced. (Alla är kompisar och gör gästroller hos varandra. Det är dessutom samma regissör som gjorde Spaced som sen gjorde Scott Pilgrim V.S. the World..) Men det jag egentligen skulle skriva om idag var den skotska serien Lip Service som är, kan man säga, en brittisk L-word. Fast, med en tillfredställande känsla av att "hah! jag skulle ha en chans med ---!". De är riktiga övertygande människor, även om jag inte är så förtjust i Frankie som ska vara nån slags Shane (hallå eller?). Alla som känner sig svältfödda på fin queer popkultur, se den! Jag kan inte heller göra ett sånt här inlägg utan att nämna Being Human, som handlar om en vampyr, en varulv och ett spöke som bor tillsammans i ett hus. Just nu har jag börjat titta på den nya fantasy/skräckserien the Fades och det verkar lovande. Aldrig fel med jordens undergång, right alla mina små Buffy-fans?


Over and out.

min barndom, del II

Hej kära läsare och tittare. Jag ligger i min säng och filosoferar.. Det är en tid i mitt liv då jag svävar lite över marken och inte riktigt känner mig helt närvarande. Då kan det vara skönt att ägna sig åt navelskådande delux och gå igenom alla sina gamla bebisfilmer. Så... det har jag gjort. Och lagt upp. På youtube. (infoga rop på hjälp här)