Göteborg utanför mitt fönster, i skolan, 11:00.
Idag är jag ett med den sorgesamma klumpen i magen. (en ganska ny känsla på ett sätt.) Förnuftet är inte riktigt i fas med de kvardröjande känslor jag bara vill ska försvinna. Men jag stickar, samlar mig, försöker att väva in gråheten i mitt gröna garn.
2 kommentarer:
Får jag göra dig sällskap i din lilla sorgesamma klump? Bara för att se om den blir större eller mindre.
Joo, en liten klump. Eller kanske mer något lite trassligt spretigt som försöker sticka hål på mig..
Jag tänkte att vi kunde låta klumparna umgås (ungefär så som grannar föser ihop sina barn när de är små) och sedan kan vi hoppas på att de bestämmer sig för att resa jorden runt tillsammans.
All kärlek ♥
Skicka en kommentar