I dagarna passar K den franska bulldoggen Vendetta. Jag är ju ingen hundmänniska, men denna lilla sak är verkligen mer av en person än en hund. Hon dansar, snarkar och har lätt narkoleptiska drag. Och när vi efter flera timmars promenad ville slå oss ned en stund på en bänk vid kanalen demonstrerade hon sitt missnöje genom att försöka äta upp bänken. Oemotståndligt!
2 kommentarer:
oj. såpass?
det var nog lite väldigt för länge sedan vi hördes av sissy. och jag känner lite att krister henriksson är min enda vän just nu. behöver kanske dig, även om du inte ska känna någon vän-press. vi har ju släktbanden. och oj vad jag är konstig, ursäkta. men hjälper det ekkron om jag är ledsen?
nu blir harry och ginny snart tillsammans. jag är lite svag för det.
puss♥
och, justdet justdet justdet, jag klarade mitt traktor-prov!!
Hörredu raring. Jag S A K N A R dig och har inte glömt dig. Hoppas att du vet och känner det.
All kärlek<3<3
Puss.
Skicka en kommentar