Skrapar det sista ur honungsburken och tänker att det här blir en bra metafor för vistelsen. Kladdigt har det vart, sött med och snart snart slut. Sju månader och flera meter personlig utveckling. Kubikmeter. Flera.
Vi läser poesi nätterna igenom och jag tackar alla högre makter för dem jag kan komma att behålla. När allt är över. Som hon med romanen i hjärtat. Eller hon som ligger bredvid mig nu, ovetandes om allt hon har inom sig. Tänker: oändligt är vårt stora äventyr.
2 kommentarer:
(men jag saknar dig. himla väldans mycket. ♥)
nå?
Skicka en kommentar