starstruck lovers

Ett inlägg med kärlekstema. Ofrånkomligt efter att ha startat dagen med att se Romeo och Julia på Dramaten. Dessutom ser jag förälskade par överallt och en av mina bästa vänner har helt nyss fallit ner i kärlekens djup, huvudstupa hjärtat först. Och jag? Jag... distraherar mig. Jag verkar inte hitta rätt i labyrinten och kör på taktiken keep moving, så fort det inte känns helt rätt så flytta hjärtat till en säkrare plats. "I've locked my heart, I'll keep my feelings there. I've stocked my heart with icy, frigid air." För många besvikelser kanske. Eller försvarsmekanismer triggade av obefogad rädsla. Oavsett så tror jag inte att det någonsin går att planera, jag får fortsatta prata med människor jag möter och händer det så händer det. Tills dess befinner jag mig i en soffa, inlindad i en filt med en kopp te och ser på Baz Luhrmans fantastiska Romeo + Juliet. 

efter

Nå, så ser det nu ut här hemma. Inte helt klart men nästan. Jag saknar några bra köksstolar men hoppas kunna ta en tur till Fittja snart för att hämta upp ett par fina pinnstolar hos Susanna. Dagens projekt har varit väggar och väggprydnader, och insikten att lägenheten kommer fyllas av stora, lite skrämmande porträtt av kvinnor. Moderna ikonbilder med Frida, Jackie, Elizabeth och Audrey x2. Eftersom jag tänker måla mitt rum så väntar jag med att sätta upp något, det enda som pryder mina väggar är gipsikonerna med madonnor från min gammelgammelmormor. I köket är det tema tecknat, barnbok och sagor. Lugna pastelliga färger och runda former. Och så har jag påbörjat en ny fotovägg och insett att jag inte fotograferat så mycket det senaste halvåret. Nästan inte alls faktiskt och därför har jag inga bilder på de nya vänner jag fått här i Stockholm. Så kan det ju inte gå till, tänkte jag, och lovade att börja fota mer igen. Men här är iallafall de efterlängtade första bilderna på hemmet. Fast, det ska ju allra helst upplevas i levande livet. Såklart.

före

Eller, egentligen var det tomt först. Och sen kom en familj och massa lådor som jag och min syster entusiastiskt plockade upp. Nu ser det annorlunda ut, alla lådor är borta och alla böcker sorterade. Det är bara tavlor och planscher kvar, en vild blandning av film-, reklam- och konstplanscher. Och Olofs fina queerpolitiska. Han flyttade in i kväll och vi skålade i whisky, satt på mitt golv i en pretentiös bubbla och lyssnade på jazz på vinyl. En bra början. Nu hoppas jag få besök av rara vänner som kan sitta vid köksbordet med den rutiga duken och värma upp lägenheten med sin närvaro. Komsi komsi.

first day of my life

Efter två långa dagar av flytt kan jag titta ut över ett sovrum, så gott som i ordning. Bärande, packande och IKEA:nde har fyllt upp vår helg och med hjälp av snäll familj är jag och alla mina möbler äntligen på plats. Har känt mig helt isolerad från min vanliga tillvaro, inte ens pratat med S sen jag for till Gbg. Nu väntar en vecka med ny delkurs (tidigmodern tid 1500-1800) och fika med åtminstone en ny människa. Jag anar att detta är början på en ny era, kanske en där jag kan må lite bättre än vad jag gjort det senaste halvåret. Känner redan hur jag slappnar av mer och mer. Hur gott det gör mig att trivas i mitt hem.

martiiina

frukost♥

Eftersom mitt tåg gick halv åtta vardagslyxade jag till det med en förbeställd SJ-frukost. En mycket behaglig tågresa som tillbringades i bistron läsandes ryska noveller och tittandes på Being Human, min absoluta favoritserie just nu. Kom fram till Göteborg, minglade runt och landade tillslut hemma hos farmor och farfar där vi firade min mors födelsedag. Min mor som trodde att jag skulle komma först idag och blev mycket överraskad. Nu är det första packdagen och ett evigt sorterade och ordnande. Och långt frukostätande. Jag gillar't.

zzz

Kan inte sova.. Testar olika knep, som läsa väldigt tråkig kurslitteratur eller göra armhävningar. Men utan framgång. Jag längtar tills jag får en riktig säng och slipper den tillfälliga madrass jag fått låna av min moster, min rygg börjar säga ifrån nu. På lördag far vi upp från Gbg med en släpkärra full av möbler, böcker, muminkoppar och annat som gör livet lite trevligare. Sen ska ni få komma hit och kika! Nu väntar några timmars sömn och sen tågresa till hemstaden. Ska speed-date:a nära och kära och packa packa packa.

it's very clear, olof is here to stay

Han kom, han såg, han åt frukost med te, frallor och havregrynsgröt med mig vid vårt minimala låne-köksbord. Och han ställde sin väska i sitt rum. Med andra ord är det dags för en ny spännande samborelation. Han har även lovat att agera bloggpojkvän den dag jag får en stroke och gör om Hedwig till en husmodersblogg med käcka matlagningstips, nystrukna förkläden och matchande pojkvän.

Vidare så fortsätter jag älska Rinkeby och förundras över den sociala kontakt jag utsätts för. Människor... pratar med varandra här. It's very strange. I min korridor luktar det mat, från min balkong kan jag känna in hela världen och över spisen vakar Frida Kahlo i egen hög person. Idag satt jag på biblioteket och skrev tenta och pratade med massa människor. I think I might be in love with my förort.

livet

"Jag, min egen fånge säger så:

Livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet

eller en smekning, den man sällan får

Livet är icke ett beslut att gå

eller två vita armar som hålla en kvar

Livet är den trånga ringen som håller oss fången, 

den osynliga kretsen vi aldrig överträda

Livet är den nära lyckan som går oss förbi

och tusende steg vi icke förmå oss att göra.

Livet är att förakta sig själv

och ligga orörlig på botten av en brunn

och veta,

att solen skiner där uppe

och gyllene fåglar flyga genom luften

och de pilsnabba dagarna skjuta förbi

Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova

Livet är att vara en främling för sig själv 

och en ny mask för varje annan som kommer 

Livet är att handskas vårdslöst med sin egen lycka

och att stöta bort det Enda Ögonblicket

Livet är att tro sig vara svag och icke våga."

Edith Södergran 

(och du, jag älskar dig)

lördagsgodis

Idag hjälper jag till på Barnens underjordiska scen och tog på mig den nya 40-talsklänningen i siden. Dessutom slog jag på stort och la eyeliner dagen till ära. Och sen kunde jag inte låta bli att fotografera mig själv. Ni vet hur det är... Jag ignorerar tentan som ska vara inne om fyra dagar och passar på att fota klänningar för försäljning istället
(i enlighet med undvika sig till framgång-teorin). Imorse ringde det på dörren och därutanför stod en man från polisen. Först sa han "hej jag heter X och ringer från polisen" och sen blev han lite generad och lade till "eh, kommer från polisen menar jag". Han berättade att det varit bråk i huset inatt, på våningen över mig och undrade om jag hade hört något. Men eftersom jag sover som en sten och inte skulle vaknat ens ifall bråket skedde i mitt eget sovrum så kunde jag inte hjälpa till alls.. Dåligt vittne. Antar att det kommer vara såhär i fortsättningen, det hårda livet i förorten. Tur att jag skrattar faran rätt i ansiktet.

expecto

Efter frukost och en timmes flitigt läsande om maskulinitet i Europa under medeltiden ringde Lau på Skype. Vi kom att prata mest om tatueringar, dräglandes över snygga hemsidor. Hittade expecto patronumbilden på denna briljanta blogg tillsammans med mycket annat. Vore inte det något? (*blinkar framförallt till lillasyster*) Jag skulle inte tacka nej. Naturligtvis har jag precis som alla säger redan börjat planera nästa. Eller, de nästa fem, typ. Mina idéer är so far: kompassros, ankare, rysk docka, Tove Jansson-snäckor, kvinnomärke. Mycket klassiska motiv. Om det är någon som har vidare uppslag så tar jag tacksamt emot dem tillsammans med rika donationer.
Annars har jag mest dansat runt här i papiljotter och lyssnat på opera. En sak jag älskar med Maria Callas liveinspelningar är hur publiken efter att hon har slutat sjunga är helt knäpptysta i två sekunder och sen fullkomligen exploderar. Ofta är det dessutom någon som inte kan hejda sig och måste skrika rakt ut. Fantastiskt. Jag passar på medan rummen är så tomma att akustiken är perfekt.

hej och hå

Efter att Susanna lämnat the scene of the crime sitter jag nu ensam i mitt kök. Mitt kök med de mintgröna köksluckorna. Inga bilder ännu dock. Funderar på att vänta tills allt är på plats.. Nästa vecka far jag nämligen söderut för att med hjälp av snälla föräldrar hämta upp allt allt. Fast, nån liten köksluckbild kunde det kanske bli innan dess. Jag har dessutom tentavecka nu och planerar att endast lämna Rinkeby om så absolut nödvändigt är. Det kändes mycket märkligt och bra att vinka av S och stänga min dörr och känna att här bor jag. Här är mitt hem. I april flyttar Olof in och en helt ny sambo-era tar vid, men nu är det bara jag och lägenheten. Två rum och kök, 55 kvadrat. Dessutom billigare än Bromma. Och varmare. (och och och) Jag är redan hopplöst förälskad i köket. Mitt sovrum är stort och ljust och fantastiskt (tänker måla det gråblått om jag får för herr fastighetsskötaren) men det är ändå köket som är hemmets hjärta. Jag peppar inför de första TP-kvällarna och middagarna och cocktailpartyna och filmkvällarna. Och frukostarna. På bilden syns den första. *gör happydance* Jag har en egen lägenhet.

känslan

Första natten i nya lägenheten (all is full of love).

sista brevet från Grönviksvägen

Sista kvällen i Bromma. Mitt rum som en renskrapad tallrik med bara några ratade morötter vid kanten. Ikväll skriver jag om teorier bakom historieskrivning. Imorgon lyfter jag mot nya höjder. Jag ska hämta nycklarna imorgonförmiddag och sen fara till Rinkeby. Något alla berättar för mig är att Rinkeby finns det exotisk mat, marknader på sommaren och ännu mer mat. Verkar som maten är den främsta anledningen att bo där, för mig hamnar den hittills på delad förstaplats med direktbussen som går till universitetet. Förstår ni vad skönt? Trettiofem minuter av lugn lästid istället för evigt av- och påhoppande mellan olika spårvagnar och tunnelbanor. Fikade med Sofie idag och pratade om spelkvällar med whisky och TP. Definitivt en utmanare om förstaplatsen, förmodligen så kommer det vara så mycket bra att det går inflation i bra saker. Behöver en plan. En inflationsplan.

strövtåg med komplikationer

Medan T var ute gick jag en promenad i Bromma. Tog farväl antar jag. För jag har ändå blivit ganska så fäst vid denna helvita övre medelklassförort. Med vackra gamla stenhus och nära till vatten och natur. Och så Nockebybanan som skär igenom det hele. Jag bestämde mig för att gå till Alvik och kom ganska långt innan jag fick hemskt ont i magen och var tvungen att lägga mig ner vid vägkanten. Tur att det har blivit varmare iallafall och att marken inte var täckt av snö (positive thinking). Nå, tillslut tog jag mig upp och till spårvagnen. Åkte hem och bäddade ner mig lite innan T kom hem och vi skulle laga middag. Jag brukar inte ta värktabletter men nu så kändes det ovanligt långdraget och jag drogade mig därför lycklig. Ljuv middag med välbehövda skratt och sen spelade vi flygel och sjöng och gjorde Björn Afzeliusimitationer. Honung för själen.

i väntan på vadå?

Utanför vibrerar den nya osäkra våren men jag och T är fångar här. I källaren till råga på allt. Hon kom hit, sniffade lite och sa "vet du om att du har mögel här?". Hm... tänkte jag. That would explain varför jag känt mig lätt förkyld de senaste fyra månaderna. Vaknat med slemmig hals och snuvig nos. Tur att jag flyttar om fyra dagar och slipper utsätta mig för fler dödliga sporer.. Igår hittade jag världens finaste underjordiska loppis på Bondegatan, en fri teater som fått kapat kulturstöd och inte kan ha kvar sina lokaler och därför säljer ut rekvisita- och kostymförråd. Detta suger såklart väldigt hårt, men jag kom dit iallafall och bondade med den lilla maskörtanten som sålde fika och saker. Efter tre timmar tvångsförflyttade Susanna mig därifrån. Men jag lovade att komma och hjälpa till på den auktion de ska ha nästa vecka. Nu fick jag med mig två klänningar, en röd termos och en ljusblå diabildsprojektor från 50-talet. Gott åt mig. Hoppas hitta köksbord och stolar till mitt minimala kök på auktionen.
Annars skriver jag brev till Schweiz, Danmark och Tyskland.
Hänger med T och längtar till onsdag.

nothing ever possibly in the least ever happens here!

Jag tror att jag dör av uttråknad. Kom aldrig hemifrån idag, satt hemma och skrev brev istället. Tänkte plugga men av någon anledning blev det inte heller så. Jag gav mig på att laga avancerad och god mat istället, men det kändes inte så peppigt att anstränga sig bara för sig själv. Saknar att ha en sambo. Längtar till den mycket snara framtid då jag kommer få en riktigt tjusig sambo som inte bara bakar bröd utan även gillar sällskapsspel. Det ni. Sen blir det hemma hos-reportage var och varannan dag, bloggen kommer bli en sån där blogg som jag hatälskar. Med fint porslin och riktigt gottande i att ha ett hem. (lika bra att ni vet det redan nu.)
Tillvaron har blivit lite för torr för mig, det händer ingenting spännande alls. Inga äventyr, ingen romans. Jag bara räknar ner till flytten, idag är det sex dagar kvar. Och det är ju när en räknar ner som det går som aaallra långsammast.. Tur att både T och min kära mormor kommer till staden och kan distrahera mig. Igår fyllde jag i min tatuering så nu är jag lite öm igen, originalanledningen till att jag stannade hemma. Tydligen så tar det inte lika lång tid att läka andra gången iallafall, de går inte lika djupt med nålen. Och det blev mycket fint, muminmamman fick tydligare konturer och rosorna blev rödare.
Imorgon har jag seminarie om kvinnor, kyrka och religion under medeltiden. Kanske kan spexa upp tillvaron med lite häxprocesser. Alltid spännande.

stoppa rasismen/sexismen/fettfobin!

Ikväll var det 8:e marsdemonstration på Södermalmstorg och jag, Susanna och massor av bra folk gick med Stockholms finaste fettaktivister. Sanna travade tappert på i högklackade vårskor. Vissa skulle kanske kalla det förnekelse av vintern men jag ser det som ett hopp om vår. Efteråt kom jag hem till ett tyst och mörkt hus. Det har varit en väldigt upp och ner-ig dag, många känslosvall åt båda håll. Resultatet blev att jag nu är ganska utpumpad.. Lagade lite mat och kurade ihop mig med te, kanelbulle och Eddie Izzard. Eftersom det inte finns något bättre. Och om åtta dagar ska jag flytta. I can't wait.

(bildkälla)

blandband

Att komma hem och hitta ett litet randigt paket i brevlådan och sen sitta på golvet bredvid kassettbandspelaren, blunda och lyssna. Nästan så en blir religiös. Nästan.

liljevalchs vårsalong!

Vi gick på vårsalongen och tittade på fin och ful konst. Ella gav upp tillslut och satte sig och stickade, som ett alldeles eget litet konstverk. Min treåriga kusin Julia härjade runt och efter en halvtimme hörde vi "Julia väntar vid ingången" ropas ut över lokalerna. Djurgårdsfärjan och promenad och ett sovande Gröna Lund. 

ella och evert

Strosandes omkring med syster i Gamla Stan kan det ibland hända att en springer in i Evert Taube. Då kan det hända att det lockas till imitation. Men Evert vet att det inte är något illa ment och att han är mig mycket kär. En gång i tiden kunde jag texten till ett försvarligt antal av hans visor även om de på gamla dar bleknat något.. Hur som helst så är min familj i staden och vi umgås intensivt. Det är gott. Och jag fotar som jag inte gjort på länge, har verkligen saknat det. Fler bilder kommer men ikväll får det räcka med en. Sömn nästa.

eufori

Agnes porrsurfar hemsidor om heminredning och drömmer om köksluckor i klara färger. Skriver listor på husgeråd och kollar adressändring. Planerar middagar och fållar gardiner. Agnes är i himmelen. Hoppas bara någon har vett och mod att säga "stopp!"
den dagen jag förvandlas till mrs Dalloway for real...

oh happy day

På efterfrågan kommer här ickeinplastade bilder på min tatuering! Men (som bekant för vissa) så är underarmen svår att fånga på bild om du tar bilden själv. Så, därav den halvbra kompositionen. Så fort jag skaffat mig vänner så lovar jag att publicera en mer akkurat bild.

En annan sak som har hänt är att jag igår kom hem, öppnade min mail och läste: "Hej! Du är nummer ett på den här lägenheten. Mejla mig så snart som möjligt om du vill tacka ja eller nej till lägenheten." Vad tror ni jag svarade..? Jag svarade ja. Och om två veckor så flyttar jag in i min egen studentlägenhets-två:a i Rinkeby (mamma frågade om jag kommer börja prata rinkebysvenska) där mitt namn kommer stå på dörren. No more c/o. Bara mitt hem, med Frida Kahlo och Audrey Hepburn på väggarna och mitt porslin i köksskåpen. Jag ska köra upp de flyttlådor/brudkistor som jag samlat saker i sen jag började gymnasiet och plocka upp alla skatter. Allt från stavmixer till mina ikoner med jungfru Maria från 20-talet. It's really happening.