strövtåg med komplikationer

Medan T var ute gick jag en promenad i Bromma. Tog farväl antar jag. För jag har ändå blivit ganska så fäst vid denna helvita övre medelklassförort. Med vackra gamla stenhus och nära till vatten och natur. Och så Nockebybanan som skär igenom det hele. Jag bestämde mig för att gå till Alvik och kom ganska långt innan jag fick hemskt ont i magen och var tvungen att lägga mig ner vid vägkanten. Tur att det har blivit varmare iallafall och att marken inte var täckt av snö (positive thinking). Nå, tillslut tog jag mig upp och till spårvagnen. Åkte hem och bäddade ner mig lite innan T kom hem och vi skulle laga middag. Jag brukar inte ta värktabletter men nu så kändes det ovanligt långdraget och jag drogade mig därför lycklig. Ljuv middag med välbehövda skratt och sen spelade vi flygel och sjöng och gjorde Björn Afzeliusimitationer. Honung för själen.