Oh, yes. Jag visste väl att det var lite för bra där. Men oroa er inte, idag är jag tillbaks på den melankoliska nivån, gömmer mig återigen i brev och böcker. Jag är ensam nu, Erik har åkt med sin pappa hem. Han kommer tillbaks på onsdag men tills dess är det me, myself and I. Samt alla kära ting som hans pappa tog med sig ner. Det var som julafton att öppna lådan jag packade för bara några veckor sen. Ta upp (för att citera det brev jag skriver idag) "lovikavantar, palestinasjal och teburken med Charles och Diana. Mina 50-tals filmisar och min tekanna. Sandras julklappskoppar. Syskrinet och asken där jag förvarar mina brev" Omsorgsfullt rada upp dem framför mig. Och sedan packa ner dem igen, för vi ska ju flytta om en vecka.
Tills dess läser jag Orlando, och dricker hälsovådliga mängder te.
Allt för att hålla värmen inne.
5 kommentarer:
Jag älskar dig. <3 Den där dumma melankolin kommer visst alltid tillbaka, men vi som vill ge dig all vår kärlek och värme finns här hela tiden. Glöm inte. I love you I love you I love you. <3
haha. kanske är för att väga upp mitt trassel som jag går den utbildningen. för att skapa en illusion av balans och sånt därt. <3
i love you!
bambambambam. <3
<3
käraste du. har jag månne rätt adress till dig?
(agnes.hambeson@gmail.com)
//i
Skicka en kommentar