detta händer/a day in a life

Kära bloggen. Hemma igen efter lång dag. Först arbeta duktigt, le och "var det bra så?". Sen farfars 79:de födelsedag med inte mindre än två efterrätter. Jordgubbar med glass följt av prinsesstårta. En vill ju inte ta några mättnadsrisker liksom. Nu sitter jag på min säng och genom väggen hörs dämpad, ljuv tyska. Clara är på besök från Berlin och skypear med sin kärlek as we speak. Hon kom från Oslo idag och vi plockade upp henne på vägen hem. Vi har suttit och komponerat secondhandkartor över Göteborg och jag insåg hur länge sen det var jag hade koll på min hemma-arena. Imorgon ska vi åka in till stan tillsammans och se hur det egentligen ligger till. Och! Jag ska göra ett nytt pass med mitt nya efternamn. (hjärta)

Apropå Berlin så bokades biljetterna igår. Den 26:e Juli bär det av, tillbaka till mina drömmars stad. Men för er som undrar så flyr jag inte permanent, utan den 31:e far jag åter till Gbg igen. Tänker att det räcker. Jag vet ju att lösningen på mina grubblerier inte finns där och att jag romantiserar tiden där som ljus och problemfri, trots att detta inte alls alltid var fallet. Men en veckas honeymoon kommer att blåsa liv i mina livsandar igen, det är jag säker på. Det är ju en stund dit dock så jag får nog försöka finna glädjeämnena här med. Och det gör jag. Också. Men det på så tunn is att jag inte vill skriva om det..

(ni vet det där med bloggen och den beskärda verkligheten).

Jag har en vän som bloggar regelbundet, men valt att hålla sin kärlek helt utanför den här lilla låtsasvärlden. Börjar känna mer och mer att min vän har tagit helt rätt beslut. Jag själv lider ju av närmast över-kommunikation. Att säga att jag är en öppen bok vore en grov underdrift, jag kan inte inte prata om mina känslor. Alternativet är att skriva och som tur är har jag ju min kära anteckningsbok = behöver inte skriva allt här. Samt fantastiska och lika kommunikativa vänner som låter mig ventilera och studsa tankar. Det jag måste öva på är att hålla mina känslor i schack, inte lägga ut alla kort på bordet det första jag gör och börja tänka efter innan jag kastar mig in i situationer/människor. Och jag jobbar på det. Men det är en bit kvar innan jag själv kan känna mig bekväm med mitt sätt att hantera känslor. Ett tag innan jag också har blivit "vuxen".