Det jag gör nu (när jag själv förfogar över min tid) är antingen att skriva eller läsa. Vissa människor får plats, men ännu fler inte i mitt förvirrade nu. Det är en sån där tid som jag garanterat kommer vara glad över sen, romantisera tom. Men nu... låt oss säga att jag hellre hade time-warpeat ett år eller så framåt istället för att leva så mycket i mitt eget huvud som jag gör dessa dagar. När det känns som så är verklighetsflykt alltid välkommet. Jag flyr just nu genom den fantastiska bok som fyller upp mycket av tomhet och melankoli.
The left hand of darkness av Ursula K. Le Guin. Den är skriven 1969 och är en av de första och mest banbrytande böckerna i subgenren feminist-science fiction. Och det är bara ifall en vill dela in den i ett (begränsande?) fack. Helt bortom alla etiketter är det en magisk bok som fått mig att tänka i många nya banor angående kön, genus, androgynitet, människor och samhällsuppbyggnad. Det är en sån där bok som tar tid, måste få ta tid. Och tid, det har jag.
3 kommentarer:
(ok, in case my comp.system is somehow kinda trying not to let my mails trugh to you, i'm posting you the answear mail i just wrote to you!!!) :
puh! lucky me, 've got cake!
hun!missunderstanding!!!now are we n contact?hihi
ok, question was and is, when do you have time for me to come?! i have time in august, like the first and the second week, so you have to say which, or both!?
and i have to book the flight very soon, because they are allready expensive!
so so say quick! please please! i would be so happy to see you!!!!
kiss'n'cake!
dead by tray!
yours, maryna
Hej Sötnos!
Jag vill bara berätta att jag kom in på Calle Flygare <3 :D Helt överlycklig. Hoppas du har tagit tag i saker och ting igen. :) <3 saknar dig.. Kommer du till stockholm i höst?
åh. kära! blev så ledsen för din kväll, för att man alltid ska vilja fly. Tänker att det fina måste börja söka sig till en själv, fast det tycks vara omöjligt. Hoppas så innerligt att världen snart börjar bära dig. Det är okej att du finns på avstånd för stunden, bara du finns och inte försvinner helt. Vill höra vad som händer, men förstår så väl att orden inte finns. tänker att det är svårt att få ordning på allt, omöjligt att få allt på de platser man tänker sig. Jag känner att jag mest distanserar mig för tillfället, för att vissa saker känns så tunga på avstånd...
Imorgon åker jag till sommarhuset, det känns (faktiskt?) bra att inte behöva träffa någon jag inte vill. Nästa tisdag mellanlandar jag hemma och drar sedan till borlänge för festival. Det blir nog fint, hoppas att sommaren äntligen känns som sommar, för tillfället är det mest tomt, svalt, och som om jag inte är här. puss!
Skicka en kommentar