torsdag eftermiddag

Igår: jag lämnade min vanliga verklighet för att åka ut till Jens och hans sommarhus. Lämnade alla moderna bekvämligheter för ett dygn av min favoritsysselsättning; att prata. Det vill säga, prata om saker som betyder något, på riktigt. Annars kan det lika gärna vara. Jens är en sån där som har tänkt efter, eller rättare sagt, jag har aldrig träffat någon som tänkt så mycket som honom. Och han vet hur han ska lägga fram sina ord. Därför är jag nu helt fylld av intryck och ganska utmattad, trots att vi bara ätit och pratat sen jag kom dit. Misstänker att det även har med mitt nuvarande sociala ide att göra..

Nu ska jag fortsätta läsa Låt den rätte komma in, tusen år efter alla andra. Kanske röra till en hallon/yoghurtdrink och lägga mig i skuggan. Och filosofera kring var det här ensamtids-behovet kommer ifrån, som gjort att jag dragit mig tillbaka från så gott som alla kära. Jag tänker att det finns en anledning och känner att jag utvecklas. Men hoppas samtidigt att det ska ge med sig snart.