Idag besökte jag sjukhuset. Där finns många, långa korridorer och låsta dörrar som bara kan öppnas av legitimerad personal. Jag gick vilse, såklart, jag går alltid vilse. Tycker om att gå vilse. Det ger en möjlighet att möta människor eftersom de flesta sänker garden inför bortkommenheten och sårbarheten hon någon som inte vet vart den ska. Men tillslut kom jag rätt, till en ny låst dörr. Jag känner mig ganska liten på sjukhus och vet inte riktigt hur jag ska bete mig, svårt att vara självsäker på ett ställe där liv och död är så nära inpå. Den här gången kunde jag distansera mig eftersom jag bara var på besök, det var inte jag som var där inne. Jag kunde gå när jag ville. Men. Det är svårt när någon en älskar så mycket är så instängd.
1 kommentar:
<3
Skicka en kommentar