Dags att kasta smörgås

Oh happy day!
Nya rapporter från st. Kaspars gymnasium.
Vi har matte. Kathis säger att läraren är sträng och allmänt dålig(alltså inga hörlurar) men jag måste vidhålla att han är mycket trevlig mot mig. Han försökte till och med prata svenska. Och sen sa han att åt eleverna att de skulle anstränga sig för att ge mig ett bra intryck av Tyskland. Då sa jag att leider ist es zu Spät (Tyvärr är det försent.) Det uppskattade han och sen hade vi ett så förtroligt samtal man kan tänka sig ha med en tysk medelålders mattelärare när man är i min situation. Kathi såg ganska besvärad ut. Men trots den trevliga läraren så är det otroligt hur matematikens bedövande gråskala är så internationell. Jag kände hur mattheten slog emot mig redan när han lyfte kritan för att skriva sitt första X. Men, han skrattar år mina haltande tyska skämt, så jag är nöjd.
När vi kommer hem ska jag göra amerikanska pannkakor. Och eftersom rättskunskapen är inställd idag (det verkar som om någon däruppe inte vill att jag ska uppleva så mycket av den tyska skolan) så slutar vi två timmar tidigare. Därför kanske jag åstadkommer några plåtar kanelbullar också. Eller kannellbulla som vi säger här i Neuenheerse. Vi får väl se. Jag börjar i alla fall tröttna på belegte Brötchen nu (smörgås, smörgås, smörgås) eftersom jag har ätit det morgon, middag, kväll sen jag kom hit. De äter inte lagad mat på samma sätt som vi, bara en gång (ibland i min familj) mitt på dagen runt tolv. Så jag ser verkligen fram emot pannkakorna. Oh yes.

Slutligen vill jag tacka Ingvar Kamprad för att han har jämnat vägen för mig och gjort att alla tyskar har en jättefin bild av svenskar och allt vi gör. Tack.