Kreativ Visualisering

Nu ska jag redogöra för igår. Jag hade lovat Pernilla att dagen skulle bli bra, och mycket riktigt. En riktigt tipp-topp dag! I skolan tog jag äntligen mot till mig och gav ett brev till Claudia (kathis vän som påminner mig så mycket om maria och isabella att jag ögonblickligen kände att jag jag skulle kunna anförtro henne allt). Jag skrev att jag skulle vilja lära känna henne och hur jag kände inför att vara här och allmänt om rotlöshet och så. Och senare på konsthistorielektionen sa hon att hon förstod precis och gärna ville träffa mig och promenera eller baka kanelbullar. Claudia läser också svenska, har släktingar i Halmstad och gillar roxette. Vad kan man mer begära? (sen anser ju jag personligen att hon har vissa likheter med en alv, men det är ju bara jag.)

Halv tre sprang vi från idrottslektionen (där jag faktiskt lyckades flirta in mig hos läraren genom att vara lite mindre stereotypt tjejig än de flesta andra flickorna...) och hämtades upp av mamma Martina. Vi skulle nämligen på konfirmation, och jag ska säga er därhemma i kalla, protestantiska Sverige, det är inte riktigt samma sak här. Till att börja med så är hela släkten med och när vi skulle in i kyrkan var den så full av människor att vi gav upp inför utsikten att stå i ett hörn utan att se någonting allt, och tog en promenad istället. Men jag fick i allafall några bra bilder på biskopen med följe som skämtade glatt med oss när vi inte kom in i kyrkan.


Och sen var det dags för intensivt umgände med den stora, glada (tjocka) och högljudda släkten. Mycket trevligt. Kakor, kakor, canapéer och kakor. Och som avslutning de traditionella familjefotona på vilka jag fick äran att vara med.