Hallo.
Idag rapporterar jag direkt från skolan. Och låt mig säga så här. I klassen finns det en kille som sportar en mittbena. Jag upptäckte det igår och skrev ett litet kåseri kring den på baksidan av min kalender. Jag kan inte ljuga för er, jag var helt förtrollad. Och nu tisdagsmorgon, historielektion, där är den igen. Mittbenan. Damn, den liksom stirrar på mig. Cirklar runt mig som ett lejon kring en antilop.
Själva bäraren är klädd i beige från topp till tå och hans hår har också någon märklig sand-gul färg. Det enda som skiljer honom från Claes Erikssons lilla beiga man är att han är ganska reslig. Men precis lika tillbakadragen. Tro mig, ni lär höra mer om honom under de kommande veckorna.
Annars ser klassen ut som en genomsnittlig natur-klass i Sverige, fast urtyperna är liksom dragna till sin spets. Naturkillen med champion-tröja, glasögon, ganska fula jeans och skor som är en blandning mellan vandringskängor och gympaskor finns väl representerad. (No offence alla naturare) Bland tjejerna går det att återfinna många Ytterby-typer, nog egentligen ganska allmängiltiga högstadietyper egentligen. Fjortisen, den snygga, tjejgänget som är lite utanför. Men det roligaste (förutom mittbenan) är att jag har återfunnit Anders i min gamla klass. Men i Tyskland är hans roll den klassiska clownen. Den enda skillnaden är att den tyska Anders har lite mindre (i volym) hår som är brunt istället för blont. Och att vår var lite mer tillbakadragen. De flesta som läser det här har naturligtvis ingen relation till Anders men jag kan i alla fall säga att det känns tryggt på något sätt med ett bekant ansikte.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar