with every heartbeat

Första dagen i skolan, komplett med nya intryck och blankputsat äpple. Vi steg upp klockan halv sju, vilket innebar en smärre chock för vissa som har vant sig vid att stiga upp strax efter tolv.. Sen U-bahn till Prenslauerberg, Kastanienallee och den stoora vita skolbyggnaden. När vi kom in så väntade te och croissanter på oss i skolans restaurant, och vi blev tilldelade varsitt prov för att placera oss i rätt grupp. Jag kom i B2. Den visade sig bestå till 90 % av fransktalande schweissare, men efter den andra timman så uppenbarade sig räddningen genom Sara, tjugo år från Stockholm. Och jag vet att det är fegt att söka sig till andra svenskar, men det är så otroligt enkelt. Och just nu så bryr jag mig inte om varifrån de kommer, hur de ser ut eller ifall de livnär sig på andra människors blod. Detta är fas ett:
hitta någon.
Efter skolan så presenterades jag för div. av hennes vänner, bland annat en person som jag fick mycket goda magkänslor inför.. När jag berättade om mitt Meloniaprojekt så började hennes ögon lysa och jag kände hur hon utstrålande samma energi som jag känner inför teatern. Vi bestämde att vi skulle träffas och titta på manuset tillsammans♥
(Jag kan inte hjälpa att hoppas att hon ska bli min första riktiga vän här i Berlin..)