Jo just det: I lördags seglade vi till Vinga. Med oss hade vi kusiner och moster från stockholm och för mig var det årets premiärsegling. Och eftersom jag fick en lätt släng av sjösjuka på vägen dit, styrde jag större delen av resan och bestämde mig också för att tillsammans med min syster ta förarbevis i vinter. Alltså lära mig allt jag inte redan vet om fyrar, prickar och sjömärken. Det känns jättebra!
Och helgens tur var en mycket trevlig utflykt, förutom att det var så helvetiskt kallt på hemvägen att jag var tvungen att hålla mig under däck efter några timmar. Och förstås att färgen på min näsa gör att jag ser ut som en berusad seriefigur. (dock börjar det lägga sig nu, tack gode gud...)
Mina kusiner är ganska märkliga barn faktiskt, Erik är tio år och ganska lillgammal, jag menar, han använder ord jag inte visste existerade i hans ålder. Men samtidigt är han väldigt energisk och ägnade tiden iland åt att ta så kallade "dödsbilder". En dödsbild är en bild där det ser ut som om objektet (erik) hänger t.ex. ut för en klipphylla, fast han i själva verket står tryggt på marken nedanför och håller upp sina händer. Jag föreslog att vi skulle ta några riktiga dödsbilder, men det fick inget större genomslag.
Viggo, Eriks storebror, är tolv år och Eriks motsats. Hans lugg täcker större delen av hans ansikte och han hushåller så att säga med orden. När han var liten såg jag honom mest som snorig och tillbakadragen, men efter brasilienresan för ett och ett halvt år sedan har jag insett att han faktiskt har sina goda sidor. Han gillar teater! Då var det Momo som gällde, och han var en stor hjälp i manus-pluggandet.
Under denna resa spelade vi mest Spank the Monkey (vidare frågor kontakta min syster) och tog dödsbilder som sagt. Vinga var fint och jag kände Everts närvaro.
En god helg i släktens tecken.
