tisdag i luftslottet

I Luftslottet:

- Gillar vi att få brev och ogillar att få direktreklam från Moderaterna
- Dammsuger vi hela j-vla tiden
- Tycker vi synd om Håkan Juholt
- Är mjölken alltid slut
- Skriver vi kylskåpspoesi om fabulous man ceremonies
- Lyssnar vi slaviskt på Tankesmedjan
- Är kärleken trofast och lyckan bofast
- Gör T pilates i Agnes rum medan A ligger på soffan
- Har vi på tok för mycket kläder
- Säger Kristina Lugn: "nu ska jag säga emot dig så in i helvete..."
- Finns det/har det funnits: socialmottagning/vandrarhem/stödgrupp för bisexuella/coverband/bibliotek mm.
- gillar en person musikaler och en dogma
- finns det videoövervakning i hallen

Och mycket mycket mer!

lite såhär...

... vill jag leva alla mina dagar. Feminine in the best sense of the word.

    Eller?

agnes försöker ta sig i kragen: modeblogg-style

I ett kombinerat försök att femme:a upp mig lite, blogga bättre och återigen lära mig att ta bilder på mig själv levererar jag ett inlägg värdigt vilken vintagemodeblogg som helst. Bilder på mig på min balkong med snurror i håret och prickig sidenklänning/ljusblå 50-talsjacka. Har gått och blivit väldigt slapp/bekväm det senaste (tom. börjat ha byxor regelbundet) och är inte helt nöjd med detta. Under ett års historiastudier har inte direkt komplimangerna haglat, ingen form av social nederbörd överhuvudtaget egentligen. Folk har varit inne i sina egna torra världar på ett sätt som varit bra på vissa sätt och tråkigt på andra. Men nu, efter bara en dryg vecka på engelska institutionen så påminns jag om hur kul det är med uppskattning. Människor har närmat sig mig med utrop som: "hur har du fått ditt hår att se ut sådär?!" och liknande (positiva) kommentarer. Blir glad.

jag är allt du drömt om

"Första gången vi sågs kunde vi inte sluta prata med varandra. Första natten sov jag hos nån och du sov med nån annan. Men morgonen efter tänkte jag 'du är inte som dom andra'. Och jag är så trött på dom så vad dom känner nu gör detsamma."

I want the world to stop

Hej hej. Här händer det massor av saker och jag verkar varken ha tid att blogga eller vara en bra vän för 90 % av min bekantskapskrets. Basic needs och basic people är allt jag orkar med, dvs. människor som bor inom några meter + en till som jag är kär i. En känsla av att inte räcka till biter sig fast i magen hela tiden men jag försöker tänka att det får vara ok. Vi har alla våra sätt att fly verkligheten, jag ser på Buffy och skissar tatuering. Karin stickar en tröja. Gissa till vem? Jo, till mig! Den skulle från början ha varit blå (som på övre bilden) men blir nu gråmelerad istället. Jag hoppas kunna förse Hedwig med bilder från processen när hon kommit lite längre.. Stickningen blir hennes lugn och jag önskar att jag hade något som var lika konkret. Tills dess får jag nöja mig med massor av smörpapper med olika Knytt på och favoritcitatet slingrandes omkring i olika former. Men Herre Jesus och alla helgon vad svårt det är att rita banderoller! Har någon några tips?

måndag i luftslottet

through sparks and shining dragons

Vi åkte på utflykt, två tunnelbanestationer bort för att upptäcka två sjöar och en massa snö. Varm choklad i termosen och varm känsla i magen. Jag hade dock klätt mig för dåligt och blev kall kall om benen. Nu ligger jag under en filt i min nya soffa (ensam) och dricker det sista av chokladen. Som vanligt går tiden jättesnabbt när jag är med henne och imorgon ska jag till universitetet igen och lära mig mer om det vackra engelska språket. Och sen ska jag hänga med mig själv, också viktigt. Livet är bra nu.

godmorgon lella ella

Såhär kan det se ut när lillasystern äter frukost i Luftslottet. Sorgligt nog blir imorgon den sista för den här gången, och den blir nog inte heller så harmonisk eftersom det lilla livet ska upp klockan sex för att ta morgontåg till Gbg. Jag kommer väl göra ett sömndrucket gästspel innan jag somnar om och drömmer om ponnyhästar eller dylikt. Nu ligger hon i en väldigt konstig ställning (med ett knä upp) och sover och småsnarkar på ett gulligt sätt. Som sagt så kommer hon fattas oss alla, och jag hoppas att hon har haft en fin visit. Hon säger det iallafall så jag får väl tro henne på hennes ord. Puss på henne!

blogginlägg av dagbokskaraktär

Kära bloggen.
Jag sitter i mitt gröna, vita, röda och röriga kök. Jag har fikat med T, men hon gick tillslut och lämnade mig ensam kvar med mina smulor. Steg upp tidigt idag, klockan sju, för att åka till universitetet och göra ett diagnostiskt test i engelska. Tekniken krånglade naturligtvis och den första timmen bestod av väntan och "snart ska ni nog se att vi kan sätta igång". Men, så småningom kunde vi ändå ta ett saftigt bett av Diagnostic Test for English I, VT12. Det är en sån där dag då bussar är sena, mina glasögon är kladdiga och huden gör lite ont så jag vågar väl inte riktigt hoppas på något strålande resultat, men det spelar inte så stor roll. Jag är tillbaka i hemmet lugna vrå och kommer nog ägna återstoden av dagen åt att städa, sy och diska. På sin höjd tvätta. Och göra ett blogginlägg om min syster och hennes tapperhet. Imorgon åker hon hem efter två stundtals dramatiska veckor med många nya intryck. Hon kommer helt klart att fattas oss, det känns redan nu. En trygg, bakande och matlagande punkt mitt i allt kaos. 


Nu ringde E. Jag ska jag laga spenatsoppa till henne, och koka ägg. Hon får vara min kattunge i porslin med oljespill på nosen idag.

who watches the watchmen?

Imorgon börjar min nya kurs, engelska steg I på Stockholms universitet. Är peppad. 

Och kan inte nog understryka min glädje över att Watchmen finns på min litteraturlista♥

säg att jag är duktig

Ikväll har jag och lillasyster pratat om våra bekräftelsebehov. Vi kom fram till att vi båda har ett rejäl sådant och att det inte alltid är helt praktiskt. Att inte klara sig utan bekräftelse på att en är duktig och älskad gör en väldigt sårbar och lättvält, vilket alla som känner mig nog vet. En förälskad Agnes är en bergochdalbana av känslor, rosor och törnen. Och jag som annars brukar kunna läsa av andra riktigt bra blir helt blind för ömhetsbetygelser mer subtila än klarspråkade ord. I versaler och fetstil (*slår hand mot panna*). Jag skäms över mig själv då. Tycker inte att det känns så bekvämt att befinna sig i min kropp och vill allra helst lämna landet. Åtminstone gräva en lagom stor grop. Det har dock inte hänt (ännu) att jag dragit det så långt utan jag brukar försöka verbalisera problemet, vilket nog är en bra kortsiktig lösning men som ju egentligen bara är ett sätt för mig att slippa ta ansvar för mina egna känslor. Göra det till "vårt" problem. Och det är det ju ibland, saker uppstår mellan människor, visst. Men. Jag upprepar ju samma jävla mönster i varje (kärleks-)relation.

Jag måste hitta the greatest love of all inside of me om det här ska funka, this crazy little thing called love. And life. Ett senpåkommet nyårslöfte? Maybe.

förortsungar

Jag, Ella och Emma var på loppisfest längs med röda linjen mot Norsborg härom dagen. Familjeutflykt i den friskt frostiga luften, fast Ella fick i slutändan ingen glass trots tidigare löfte. Poor thing. Jag köpte en vit fluffig matta och två vänsterlovikavantar and some other stuff (som jag blev mobbad för). Stoisk som hon är tog Emma inte med någon halsduk utan blev påtvingad min, som senare tog tillfället i akt att försöka döda henne. 

to the moon and back

Hej kära ni, Agnes här. Ligger på min säng och försöker motivera mig själv till att resa mig, städa, vara produktiv. Men inte än, inte riktigt än. Det riktiga livet har ju inte börjat än, det börjar först nästa vecka. B-uppsatsen är klar och jag har fått betyg på den och blivit nöjd. Alles gut. Vårterminen kommer innebära engelskastudier för mig (mitt andraämne) och jag har redan köpt kurslitteratur för brutala summor. Lillasyster har varit här en vecka och känns som nu som en självklar del i Rinkebyfamiljen. Igår gjorde vi vegetariska kåldolmar. Inatt sov jag i Fruängen och jag är head over heels. Vi har träffats måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag. Got me looking so crazy right now.

seriemåndag i luftslottet

vi var i skärgården!

Idag var vi ute med skärgårdsbåt, i skärgården. Jag, Johan och Ella. Åh... skärgården. En kan också se det som en fortsättning på utauktionerandet av män här på Hedwig.
Män i skärgården!

(foto: E. Hambeson)

varning för barn

Ni kanske tycker att jag varit dålig på att blogga på sistone. Nå, det beror främst på att jag befunnit mig i detta något prekära läge. Fångad av tre barn på Södermalm, mellan sju och nio år gamla, oförmögen att ta mig därifrån. Som tur är strecksåg vi hela Ebba och Didrik så det gick ingen större nöd på mig. Men nu vet ni iallafall. (foto E. Hambeson)

oh my goddess!

Jag hade ju glömt att Skins säsong 6 börjar nu i januari, närmare bestämt den 23:e! Efter månader av väntan och längtan... *suck*. För er som inte känner till Skins så är det en fantastisk brittisk ungdomsserie som innehåller mer än nog sex, droger, drama och alkohol. Varje "generation" skådespelare är med två säsonger och byts sen ut mot nya, nästan uteslutande oerfarna skådisar. Detta är alltså generation tre. Jag är ju väldigt svag för det förra gänget och hade inte så höga förväntningar på detta, men oh boy... I was proven wrong redan i första avsnittet. Helt klart värd er tid, love and understanding.

boye och jonathan

Det är inte för intet Karin var bergsäker på att J var min pojkvän under de första veckorna. Sorgligt nog var det ju inte sant, får jobba på att förneka min gayness...
Tills dess agerar jag personlig dejtingservice för honom. Isn't he lovely?

nyårsafton

Väl landad på andra sidan året känner jag mig lite mosig. Nyårsafton var... surreal but nice. Kvart i tolv tände någon på en container utanför S och J:s lägenhet och prick tolv kom brandkåren. Gott nytt år, svart brandrök som luktade sopor och bubbel i plastglas. Allt i goda vänners lag. Så fint så fint, tack till er som gjorde kvällen så bra. I loves you.