poe, verne & brontë

Kära läsare, jag har hittat en ny favorittecknare! Hon heter Kate Beaton, kommer från Kanada och har en examen i historia. Specialiteten är just historiska personer (jag är extra förtjust i författarporträtten). Hon har lagt upp nästan samtliga sina serier på internet, på denna formidabla hemsida. Kan försäkra er om att dessa geniala rutor kommer dyka upp fler gånger här. Personligen vill jag köpa ett kylskåp enbart för att kunna sätta upp dem på mitt kylskåp.

little drop of poison

Hemma på Gotlandsgatan. Handlade på vägen från Gamla stan, värmeljus och svartvinbärssylt. Jag har ensamfest med pannkakor och te. Mild melankoli i sinnet, men oroa dig inte min commedia-drottning, det har inte med dig att göra.. Jag är bara sånhär ibland. Flydde sällskap och valde mig själv. Men dagen har inte varit den bästa. Ljusglimtar, javisst, men på det stora hela förmodligen den ledsnaste hittills här. Det säger ju också en hel del om hur bra jag mår nu, när bottennoteringen är melankoli. Jag är tacksam och låter det gråblå skölja över mig. På fredag tar jag tåget söderut, till hemtrakterna. En kort visit. Det känns väldigt time:at.

stilleben

Duktigdag. Städdag, skurdag, tvättdag. Jag har bäddat med de sista lakanen som fortfarande luktar hemma. Parfymfritt, svanenmärkt tvättmedel som gör att det luktar sådär rent och krispigt (utan en tjock doft av artificiell lavendel eller dyl). Morgonen ägnades åt att äta havregrynsgröt med hemgjord lingonsylt och arrangera stilleben av mina senaste inköp. Inser hur många stereotypa hemmafru-/vintagebloggpoäng jag vinner genom det här inlägget men tänker inte låta detta hindra mig. Mohahaha. Imorgon har jag föreläsning om expressionism och politisk teater, känner redan nu hur det vattnas i munnen. Var tidigare på det underbara stadsbiblioteket och lånade sju pjäser som jag ska försöka titta på ikväll. Mmm.. Jag älskar att gå på universitetet, det är bara så. Det passar mig som handen i handsken.

på söder

Mötte upp Susanna för eftermiddagsfika och tur till röda korset. Köpte tekanna i rosa pastell som matchar den nya serieboken perfekt.. (bilder kommer imorgon) Utanför Blå Lotus pausade vi för att ta foton men kom inte långt innan vi ramlade in i S och M. (visst känns det som att nästan alla som förekommer på den här bloggen har signaturen S eller M? eller är det bara jag?) Vi föll genast i varandras armar och uttryckte stor glädje. Det blir så när en inte setts sen den tragiska valvakan och bara bubblar av kärlek som inte får något utlopp. Vetenskapligt bevisat. Det hela avslutades med varm choklad och vispgrädde i ett mysigt hörn med bollywood-tavlor på väggarna.

Sådär som jag allra helst vill ha det.

(och de två bilder där jag är med signeras Susanna Petersdotter)

cynisk, bitter, ljuv

Söndagkväll, tentan klar, utslagen ligger jag på min guldknoppssäng. Drömmer om seriehjältinnor och längtar efter att köpa min djupa förälskelse sen högstadiet; Ghostworld. Filmen har jag men det jag suktar efter är att äga serieboken, istället för att låna den gång på gång på biblioteket. Tänkte att jag skulle belöna mig själv med ett timslångt besök på den stora science fictionbokhandeln i Gamla stan imorgon, maybe they've got it.. Efter detta ska jag bege mig till lämplig friendly neighbourhood sexshop för att leta upp en batmanmask i latex. Om någon har några tips på var det kan finnas tar jag villigt emot dessa. Tack och godnatt.

(bildkällor: batman, seriestrip)

she got the way to move me

Och dagarna bli kallare och mörkare. Inte mig emot bör tilläggas. Jag blommar nu, när all solhets har lagt sig och de stickade tröjorna plockas fram. Jag kommer nog alltid vara av den fasta uppfattningen att det är mer spännande med täckande saker och mycket knappar än hotpants och bikiniöverdelar. Låt fantasin tänka ut resten om nu det behovet finns. Det enda jag inte tycker om med hösten är att fotoljuset sakta med säkert försvinner. Snart dags att gå i ide, förutom några timmar mitt på dagen. Men då är det extra fint när ens bästa fotovän skickar analoga augustibilder, dessutom på mig♥ Det var ett tag sen jag använde mig själv som modell, mycket pga. något så praktiskt som att stativet är kvar hemma. Jag har annars en ganska bra kroppsperiod, trivs med min fysiska uppenbarelse. Så är det ju inte alltid. Men nu är jag glad åt mycket, som att mitt hår växer och växer. Jag kan redan sätta upp nån slags lilla my-knut utan att göra slut på ett halvt dussin hårnålar. Kroppen som sticker ut mellan de stickade lagren är också den riktigt samarbetsvillig. Jag tycker om att göra mig fin inför universitetsföreläsningarna, rött läppstift, kappor, baskrar i olika färger. Nästa vecka, när tentan är klar, så ska jag återuppstå.

goethe i mitt hierta

Det blir mest jag och Goethe nu. Långa hemmakvällar med tända ljus och tjocka textböcker. Jag har djupdykt i den borgerliga tragedien, den dramatiska genren alltså, inte det som händer just nu i Sverige. Nej, detta är något helt annat. En kartläggning av 1700-talets teater som så småningom ledde fram till att även lägre klasser kunde porträtteras i de förr åt adel och kungligheter reserverade tragedierna. Den lilla nörden i mig hoppar och dansar, tänk att få fördjupa sig i detta fantastiska kapitel i historien. Upplösningen av feodalsamhället, vilda revolutioner och terrorregimer. Visste ni t.ex. att det startades rekordmånga teatrar och skrevs ofantliga mänger dramer under franska revolutionens decennium? Vilda patriotiska stycken om den senaste striden eller nyaste lansförrädaren..

Jag har kommit fram till att jag gillar att plugga, åtminstone om det är ett ämne jag valt själv, något jag brinner för. Och speciellt om jag får varva ensamplugg med tillsammansplugg. T.ex. med M, min nya Robin (då underförstått att jag är Batman). Med henne och Goethe håller jag fanan högt trots de hårda tiderna.

(bildkälla)

och sen såhär

Igår sökte sig över 10 000 människor till Sergels Torg för att protestera mot att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Detta var bara en bråkdel av alla som inte tycker detta är ok. SD är inte ett demokratiskt parti, de predikar rasism och eldar på en vi och dom-mentalitet. Högervindarna som blåst genom Europa de senaste åren har kommit hit. Det ofattbara har skett. Valvakan kändes som att bli skjuten i slow-motion, först fattade jag inte vad som höll på att hända. Vi hade ju skämtat om det här i flera månader, vilka idioter de var, ett parti bestående av bottenskrapet jag gick på högstadiet med och deras inavlade likar. Och nu ska bottenskrapet ta plats i riksdagen, invalda av 5,7 % av svenska folket. Om valdeltagandet hade varit 100 % hade det inneburit ca 535 800 människor som röstade på Sverigedemokraterna. Nu är det ju inte så, men det är ändå ett skrämmande stort antal. Verklighetens folk?

först kändes det såhär

hitler in my heart

Valvaka på Högkvarteret. Kommer dit vid halv nio, redan fullt. S möter upp iklädd paljetter och med tårar i ögonen. Därinne råder närmast gravölsstämning, SVT:s valprognoser ligger som en tjock blöt filt över hela sällskapet. Frågan som alla ställer sig är vad som är värst, blå majoritet eller Sverigedemokraterna som vågmästare. Vrider och vänder på frågorna med röda nejlikor och fina queers, hur ska vi kämpa vidare de nästa fyra åren? Berättelser om sjukskrivna människor som puttas ut i kylan och hur "verklighetens folk" väljer in ett främlingsfientligt parti i vår riksdag skrämmer. Men det handlar om att tänka om, tänka rätt och fortsätta kämpa. Lyssnar till idéer om att bygga egna sociala skyddsnät som ett sätt att överleva Alliansens nedmontering. Jag vet inte. Var finns revolutionen? Efter en stund står jag inte ut, vandrar hemåt genom kvällen. Försöker fly in i overkliga världar men det hjälper inte, nu sitter jag här igen och följer valvakan på SVT-play. Fuck. Jag har ont i magen.

mera bullar/andra bullar

Vem som helst som läser den här bloggen någorlunda regelbundet vet att jag tycker om att ta bilder på bakverk. Och eftersom jag dessutom bakar mycket, gärna kanelbullar, så blir det många bullbilder. Förra gången med en treåring, denna gång med två femåringar. Denize gästspelade som den perfekta lekledaren och jag höll i ordning på deg och ugn (vi övervägde att skaffa ett par ungar enbart på grund av att vi kompletterade varandra så väl). Lätt kaos och många skratt. Dessutom är frysen nu helt full med bullar. Kom på fika vetja!

fredagkväll

Att bryta upp från sällskapet tidigt, att röra sig hemåt genom en höstmörk stad, linda sin yllesjal tätare kring huvudet. Att sucka åt de redlöst berusande barnen på tunnelbanan, köpa sig en påse lösgodis (surt, salt, mint, gräddkola) och komma hem klockan tio. Lägga kikärtor i blöt, dricka te och se på Buffy. Yeah, I'm a wild kinda gal...

söderböna

Jag bor på Söder numera, genom en lycklig ödestvist. Flyttade in idag. Ligger på en stor säng med guldknoppar och inser att jag knappt behöver romantisera det här stället. Det är så fint. Dock är det bara för en begränsad tid, två månader. Under den tiden ska jag känna på hur det är att bo ensam, för första gången i mitt liv, och hur bra jag trivs med mig själv i det långa loppet. Just nu känns det bra. När jag bar hem de jättejättetunga handlingskassarna från Konsum fick jag total deja vú, mindes hur det var i februari när jag höll på att bryta ihop på vägen från Kaufland (den lokala affären) till kollektivet, hur de tunga påsarna skar in i mina stelfrusna händer. Så känns det inte nu. Dels är det september och fortfarande ganska varmt men jag är också så mycket starkare. Jag klarar törnarna nu. Och jag trivs här, bit för bit hittar jag det som är mitt. Jag är glad att det blev som det blev. Att det som var min plan C tillslut blev plan A. Att jag har lärt mig så mycket redan, om grekiska pjäser, lindy hop och barn. Och om mig.

bröllopsföljet

Såhär snyggt blir det när det vankas queerbröllop i staden. Tänk ugglor, tänk kajal, tänk guldtights. Dessutom öl i gamla stan. Även om Rosie mer liknar Hamlet än the Army of Lovers..

buffy the vampire slayer♥

Åh åh åh, jag älskar Buffy! Jag skulle kunna göra en blogg enbart dedikerad till denna fantastiska serie. Jag är beredd att göra en backlash till min högstadietid, klä ut mig till lämplig karaktär och åka på konvent. Jag vill döpa mina framtida barn till Xander, Willow och Angel. Eventuellt Spike. Jag vet att det där verkliga livet också har sina fördelar, men valet mellan det och Sunnydale är lätt just nu. Min lilla inre nörd jublar och slår kullerbyttor, äntligen något värdigt att obsessa om (som dessutom inte kommer att krossa mitt hjärta). Jag är så oproportionerligt lycklig över att sitta med en kopp te, iklädd pyjamas och titta på demoner som dör med hjälp av halvdåliga specialeffekter. Så lycklig över detta att jag var tvungen att skriva ett spontant inlägg. Betyder detta att jag behöver hjälp? Är jag onormal? Tacksam för svar... (Mmm...♥)

måndagsmys

Såhär söt är min lilla kusin!

stad i världen

Och så igår, när jag följde med en helt ny person för att dansa lindy hop. Genomgick tung ego-bruising när jag insåg att jag absolut inte kan dansa, alls, men återfann min styrka i baren där jag träffade en jazzsångerska från västerbotten med flera centimeter långa lösögonfransar och förenades i kärleken till Brita Borg.

Cyklade över Liljeholmsbron och kände att detta kan vara min stad.

hallongrottor och trasselbollar

Trasslet var i stan och vi passade på att fika.

Fotosession med bakverk följde. Såklart.

fredsborgsgatan

Sitter med min moster och ser på rapport, trött efter en dag full av intryck. Jag bor ju här numera, flyttade ifrån garderoben i förrgår. För hur mysigt det än var och hur bra kollektivet än är så blev det lite trångt. Speciellt när det skulle pluggas. Så jag mellanlandar här (vad som händer sen avslöjas snart...) och känner att det är väldigt fint att komma hem till sin treåriga kusin och berätta om sin dag.

Denna dialog utspelade sig tidigare:

J - Va ha du gjort idag då?

A - Jo, jag har träffat en ny kompis.

J - Va heter den då?

A - Hon heter Martina.

J - Jaha. (allvarligt) Jag ha en Martina som heter också kompis.

Kunde inte sagt det bättre själv.

jag älskar denna kvinna

Jag menar, tänk om alla sångare jobbade så hårt under ett framträdande.. Klippet är från 1965 när Barbra Streisand fortfarande var up and coming, från hennes TV-special My Name Is Barbra.

Jag kan verkligen lyssna på denna låt om och om igen. Vilket jag gör.

Hela natten, hela morgonen.

födelsedagskalas!

Idag vart det kalas på Skyllbergsgatan 9 i Hagsätra. Anna fyllde år och ställde till med festligheter, vegantårta och performance. Jag kände att det var det ultimata för mig i såna här sociala situationer, massor av fina människor + en garderob att krypa in i när det blev för mycket. Överväger att alltid ha det så.