sand is overrated. it's just tiny little rocks

(bildkälla)

24 december

Nu är det jul igen.
Mina läppar är karmosinröda och längtar efter att möta andra.

petroleumblått trassel

Jag befinner mig i Norrland, med vita drivor och 25 minus utanför. Några dagar i Gbg, runt på caféer och i kök hanns med innan vi for upp. (hand i hand i kylan.) Mycket tankar packades ner jämte underställ och pjäxor, men mycket lite oro. Bilderna är på världens vackraste trassel från vår vasastadsfika. Och som vanligt har personen som skrivit brevet ingenting med bilden att göra.

kattungar i choklad

Tanya var i Stockholm, vilket fick mig att gå upp okristligt tidigt för att äta söderfrukost på alltför hippt café. Pulsa genom snön och bli utskälld av den egna kroppen. Vad tar vi oss till?! Sömn var ju något vi kom överens om att vi skulle prioritera denna vinter! ... Nej.
Men humöret lättade på tunnelbanan. Skanstull, promenad och ganska tomt på gatorna. (varning för ras.) Hon kom sen och vi var som vi är. Skrattade mycket. Jag skrattar för lite.. Must do more. Och jag fick Katzenungen, i choklad. Lyckan.

Och, nu är jag i Gbg (lyckan).

nära björk-upplevelse

När jag vandrar hem från Äppelvikens bokhandel, tung av rea och litteraturpirr, stannar jag till vid bageriet. Köper två tårtkartonger för frakt av ömtåligt julklappsmaterial imorgonbitti. Arton kronor. Vad kostar väl inte papp i dessa dagar.. Böcker, kartong, kassar, vantar, snö, snö. Snömodd som liksom suger sig fast och vill följa med. Hörlurarna på, Björks samlade diskografi på shuffle. För er som lyssnar på Björk vet ni kanske att stilen på låtarna kan variera. Mycket. Därför gick jag från gulliga Venus as a boy till den störigaste och skrikigaste av dem alla, Pluto från skivan Homogenic. Funkar när en är arg, eventuellt städar. Men inte där och då. Och jag kunde ju inte stänga av utan att sätta ner allt jag bar på. Så jag fortsatte gå. Och blev stadigt alltmer vansinnig, sådär som på film när mentalfångar skakar galler och skriker. Så kändes det i mig, julstressen koncentrerad. Men jag kom fram tillslut, ramlade in genom dörren och drog ur sladden. La mig på sängen. Mmm... Sigur Rós.

på Stockholms universitet hänger det cyklar i träden

 På Stockholms universitet hänger det cyklar i träden. Inte alla dagar, men idag var inte en dag som alla andra. Fast, jo. Skillnaden var väl egentligen att när jag steg ur tunnelbanan i förmiddags så hängde det cyklar i träden vilket det inte brukar göra. Åhå, sa jag, och fotade.

inte mycket med mig

Och förkylningen struck down upon me with great vengeance and furious anger. Feber och frossa höll mig vaken inatt, men nu verkar de påväg bort. Idag har jag har tassat omkring i pyjamas och utan aptit. Värme-elementet min bästa vän. Om fem dagar är jag i Gbg.

exil

Hej hej. Jag har flytt nu igen. Verkar som ett återkommande mönster, kanske något att lägga till min sociala portfolio. Sitter i världens bästa kök och ser på mordserier, bredvid mig en ljuv varelse som räddat mig fler än en gång denna höst. Mitt safe place. Nattpromenad, Project Runway, pepparkaksdeg och Panta mera med Skurt. Jag skriver brev och njuter av att vara här. Hittar oväntat en tysk samtalspartner och djupdyker i Frida Kahlo och spanska inbördeskriget. Skjuter upp och skjuter upp avfärd. Jag tycker om att vara här.

turbulent indigo

Så bestämdes det att jag ändå stannar här denna helg. Istället för att hatta ner och sen upp och sen ner igen. Och sen upp till Norrland. Istället för det så blir jag i Stockholm till den 18:e och får gå på den enda föreläsningen jag absolut inte vill missa. Myser runt och delar ut klappar. Är glad för att jag äntligen fått beskedet att jag kommit in på lärarprogrammet och dessutom Tove Jansson-kursen. Happy days are here again. Men, svåra och ångestiga saker sköts upp och ligger kvar och gnager. Det går inte att bortse från. Har alltid varit sämst på att bortse ifrån saker. Vore förmodligen ett bra nyårslöfte.

Sarah

Efter att ha skrivit om the divine Sarah Bernhardt under den pågående kursen i skådespelarkonst kan jag inte låta bli att visa upp henne. En samling bilder daterade kring sekelskiftet av den mest firade skådespelerskan kanske genom tiderna. Hon var teaterdirektör i Paris och turnerade kring hela världen, spelade allt från Fedra till Hamlet. Hennes karriär sträckte sig över sex decennier och som 70-åring spelade hon den 15-åriga Jeanne d'Arc, med stor succé som följd.
En definitiv husgud.

(bilkällor: 1 2 3 4)

attention all personel

Tisdagkväll. Det är så kallt i mitt rum att tårna fryser om jag inte rör på dem. Boken om Frida Kahlo tog slut idag och jag måste hitta en ny, helst något tjockt och episkt. Idag har jag läst Strindbergs Memorandum tills mina ögon inte ville vara öppna mer och jag var tvungen att ta en kort högstadietupplur med pannan mot bordet. Men jag tog mig igenom hela texten tillslut. Sen köpte jag torrschampo och mötte upp en vän för hummusmacka och Stadsmissionen. En mörkgrå sidenklänning fick följa med hem. Jag bar för tungt igen och fick ont i ryggen. Min kropp fungerar så att om det börjar göra ont någonstans så plockar gärna en annan del upp det och gör sin egen fria tolkning. Idag var det magen, så jag satte mig på tunnelbanan och åkte hem. Helst vill jag gå och lägga mig nu men det känns inte helt hållbart klockan halv åtta på kvällen. Men pyjamas blir det nog iallafall. Och lite vardagsångest. Jag saknar min syster.

kalla händer varmt hjärta

Såhär ser Bromma ut i dagarna. Vitt vitt. Jag och Hanna rumlar runt, går på teater och julmarknader. Så skönt att ha henne här, men imorgon åker hon. 

Jag fortsätter fundera över Stockholm och mentaliteten som gör att mina kursare dyker upp två minuter innen föreläsningen och rusar så snart den är över. Att människor hellre sms:ar och chattar än träffas i verkligheten. Hud mot hud, tårar, ångest som inte formuleras i mer eller mindre pretentiösa bloggtexter utan i talade ord som bärs av luften till ett öra som lyssnar. Ständigt påväg tar sig ingen tid att sitta ner. Titta någon i ögonen och lyssna, prata, inte om en inte redan känner varandra. (hur de får chansen från första början är mig en gåta..) Jag märker att de möten jag har sker i förbifarten. Ett jobb, en resväg. Om någon inte kan gå därifrån sitter de still. Är vänliga, öppna. När jag sen vill fortsätta mötas blir det genast mycket svårare, trögare. Så mycket logistik och praktiska drivor ivägen. Eller är det rädsla? Resultatet blir inte sällan utspädd saft. Det räcker inte. 

I'm dreaming of a ... christmas

Och så blev det december. Helt utan att jag riktigt hann med. Visst hänger julkulorna i mitt fönster, men jag har inte fått rätt känsla i mage och fingertoppar. Jag tror att det beror på min ensamhet. Nej, det här är inte något snyftinlägg om stackars mig, bara en iakttagelse. Det finns liksom inte tillräckligt med människor i min vardag för att hitta stämningen. Inga julmys eller julpyssel. Inget lyssnande till Absolute Christmas i ett kök tillsammans med vänner jag känt sen jag hade mjölktänder. Men jag hoppas att det kommer. Om inte annat så far jag snart hem till Gbg och sen Norrlands vita skogar för att få en riktig Walt Disneyjul. Det blir nästan en månad ifrån Stockholm som det nu ser ut. Jag tror att det är bra. Tror ju på uppbrott och perspektiv. 

tävling! jippie! ja!

Hej alla barn! Speciellt alla fattiga barn, för i dagarna har min käraste Susanna startat en liten tävling på sin blogg där det står en prima systemkamera på spel. Det är en Canon EOS 350D i så gott som perfekt skick, det enda som skarvar är autofokus och den inbyggda blixten. Men det går ju ändå. Den godhjärtade missionen går ut på att eftersom Sanna har sparat ihop till en ny kamera så kan någon liten stackare som inte kommer få en kamera i julklapp faktiskt få en kamera. I julklapp! (även om S inte är så särdeles förtjust i julen..) Reglerna är, jag citerar:

- berätta vad du har för inkomst, om du har någon sådan. soc, försäkringskassan, studiebidrag, lön eller andra bidrag. ja, allt sådant som kommer in.
- finns det en chans att du kan köpa/få en kamera någon gång inom den närmaste framtiden? tänk julklapp, födelsedagspresent, arv, du har fått ett jobb och sån't.

- hur ser din livs-situation ut?

- och till slut, varför du vill ha/behöver kameran. 


Här är en länk till Sannas blogg där en kan läsa mer ingående samt kommentera eller maila in sitt bidrag. På bilden ser ni S och dens kamera. Kanske snart din? Nå..? Skriv nu alla barn!

♥

Stop, Look, Listen (to your heart)