ooooo...

min skatt (guld och granit)

 What can I say? Hon gillar verkligen sten.. (just denna utanför naturhistoriska)

these are the days

Igår var det syjunta i Luftslottet. Handarbetesivrande själar vallfärdade från hela landet (nå, Stockholm och Gävle) för att vara med. Klipplådan åkte också fram och jag påtade ihop ett kort med Hillary Clinton som nu är påväg mot Oxford. Andra stickade och E försökte måtta upp en mörkläggningsgardin men gav tillslut upp. Och, jag fick blommor!

hannas sommarbilder

Den älskade Hannan skickade mig lite bilder från den bästa sommaren so far och naturligtvis kunde jag inte låta bli att dela med mig. Födelsedagen, sommarkvällar i köket i Majorna och kringramlande i Masthugget. Lite Sthlmshöst också, den där helgen då H hälsade på i Luftslottet och allt hände. Men sommar, vinter, höst eller vår, om en än gång fått en Hanna så släpper en inte taget i första laget! Och även om jag ännu inte vet vart jag kommer ta vägen i år så hoppas jag att delar av den stundande sommaren kommer tillbringas med er kära Göteborgsfamilj. You are my sweetest downfall.

såhär känns det idag

släktskapet

Det är tydligt att Emma tar alla de roligaste bilderna den här månaden. Som den här tex, på mig och min fyraåriga kusin (ingen bad henne att pose:a så vackert, she's a natural).

S.D.A.!

As per usual, the three Steampunk Discoverers and Adventurers were out looking for new (old) and exiting sites to unearth. With our automobile we had gone as far as the deep, dark heart of Dalarna. Quite soon we found a time machine, presumable built out of some kind of mine shaft elevator. Tobias, brave or foolish, volunteered to enter the apparatus.

Looking down from a high and rather unstable bridge (probable made by the first settlers on this cold and now deserted place) we could see that the water beneath us was deep frozen at least one hundred fathoms under the surface. By the shore was a high tower situated, a prevailing ruin from days long gone.

Always the bravest (or arguably the most stupid) among us, Tobias declared that he would be the first to mount this stone clad ivory tower. There is no denying that both Karin and myself turned to our childhood faith, saying a silent prayer as he nodded his adieu. Knowing that each and every adventure may very well be our last, this is an old custom among us steampunk discoverers. Luckily I can tell you that all went well. He landed on both feet and brought with him new knowledge about the unknown. 

After a short afternoon tea among the ruins of the city, Karin discovered some strange toadstools growing on a branch not far away from the mysterious tower. Being a famous mycologist she simply couldn't resist taking a sample home to our laboratory for further investigation. Might it contain a new and powerful antidote to overcome a deadly disease? We do not know, yet. But stay with us, and remember; the three steampunk discoverers and adventurers are always looking for new ventures!

lite såhär...

... kan det kännas när någon placerar en laptop på en. En klassisk härskarteknik, alltså.

why don't you take of that stupid squirrly suit!

del II: london

Så har jag äntligen fått tummen ur och börjat gräva i Londonbilderna. Jag och min trogna Hanna tog tåget mot den stora stora staden, laddade med matsäck och förhoppningar. Tyvärr ej tillräckligt laddade med varma tröjor och termosar, för det blev ganska kallt efter ett tag.. Men i övrigt var allt precis som i våra drömmar. Och bussen sa nom nom nom...

Det vore lögn att inte säga att typ det bästa var ekorrarna. Sån är jag.

Hanna posade med en surrealistisk statyr föreställande Oscar Wilde. Sen åkte vi till Bricklane och jag streetstyle-posade överlägset mot tegel.

Hanna = the bestest friend (på latin).

jag saknar dig!

(och jag uttrycker det via Skins...)