untouchable face

Ikväll har jag tvättat, skrubbat, smort in hela mig. Grundligt och noggrant för imorgon är det nyårsafton. Och en måste ju äntra det nya året hel och ren. Nya lakan, nylackerade naglar. (Men åh mein gott så tidsödande och tråkigt det är att raka benen...)

psychokiller

*****

I julklapp av min far fick jag, min mor och min syster konsertfilmen STOP MAKING SENSE med Talking Heads. Imorse, medan Martina sydde min nyårsklänning, inspirerades jag av detta fantastiska band. Nog för att åttitalet alltid haft en avskräckande inverkan på mig, men visst är de tjusiga. Och det var verkligen sant som min kära faster sa, bredare axlar har nog världen aldrig skådat. Jag tänker att det är dags att återupptäcka lite av barndomens (pappas) musik.

*****

kvalitetstid

j

kärt återseende









och som vanligt tp med den urbana familjen

med hilding i malmoe & köpenhamn

du får inte gå

Det är så svårt att lyssna på en låt på repeat när den råkar befinna sig på en LP-skiva.
Jag sitter i mitt nattliga kök och förtvivlar så smått. Känslan över att vara ensam efter fyra dygns intensivt umgänge och finaste malmoeresan är bedövande. Imorgon har jag inplanerat pannkaksfrukost med världens bästa granne. (Misstänker att han kommer vara en liten bakfull, men alltjämt bedårande granne.) Oavsett så längtar jag dit och till slutet på denna natt. Den är som smutsig sockervadd och envisas med att klibba fast överallt.

morgonstund

www.proudtobeloud.se

kreativ renässans

ne me quitte pas

Mina märkliga uppvaknaden fortsätter. Denna morgon var det telefonen som ringde klockan nio. Sömndrucket sträckte jag mig efter luren och svarade sluddrande. Sekunden därefter fick jag dra bort luren från örat vid ljudet av en välbekant, högljudd röst: "HEJ DE E KATHI!!!" Alltså, det var min kära tyska utbytesstudent från i våras och hon ringde helt oförhappandes för att önska mig en god jul! Vi började samtalet på svenska pga. mitt så gott som sovande tillstånd. Men för att det skulle bli rättvist slog vi sedan över på tyska. Rätt ska vara rätt.

***********

Detta gjorde att jag inte bara kom upp i tid idag, utan att jag sen åt frukost med ett leende på läpparna. Hon är intensiv och väldigt olik mig på ett sätt som är ganska inspirerande ibland.

För övrigt sitter jag nu och lyssnar på min nya man. Jacques Brel. Jag har nämligen i dagarna hämtat hem en stor del av mormors LP-samling, och även om det mest var jazz så har jag också några Brel-skivor. Jag har ju alltid varit förtjust i Edith och fransk musik i största allmänhet, även om jag inte förstår ett ord. Det är synd att det inte finns någon tysk motsvarighet till den franska visan, den enda tyska musik som jag tycker om är cabaretsångerna från 20-30talet. Nå, de är ju ett ganska tilltryckt folk pga. historien, inte som fransmännen och deras eviga stolthet. Men det får en väl försöka göra något åt, berlin är ju en kulturell smältdegel för tillfället. Något ska jag nog hitta.

chokladdoppade aprikoser

Tillbaka från granne och julgodisbak. Bärandes glädje, ångest och ett stort vitt paket med rosa snören.

Denna pre-jul-sträcka har präglats av min plan att inte ge bort/få några julklappar till/av mina vänner.

Eller, rättare sagt, den har präglats av ljudet av min knäckta plan efter att jag har fått paket på paket av de oförskämt fina människorna i mitt liv.

Those bastards!

****************

Igår kom lillasystern in och väckte mig genom att ta X antal bilder med blixt. Imorse väckte hon mig klockan åtta genom att skrika "ska du inte komma och säga hejdå?!" Anledningen var, förutom uppenbar sadism, att familjen tidigt imorse lämnade hemmet för att spendera två veckor i härliga härjedalen. Och för första gången i mitt liv har jag bestämt mig för att stanna hemma. Därför kommer jag att resa runt på gästspel i div. kök för att slippa vara ensam. Så var på din vakt, en morgon sitter jag i ditt.

Iklädd din morgonrock.

tindrande ledighet

Julavslutning i skolan. Julklappslekar och julkalendern.
Sen ut i minglet, kindpussar och "vad fick du?"

Ihopsamling av människor och away, away för att fika in jullovet.

17:e december

I think I'm gonna fall over...

hanging in a tie

Sista tisdagen i skolan. Jag sitter i datorsalen i sällskap med ett dussin naturarpojkar som spelar WoW eller liknande. Iallafall så är dom väldigt upphetsade över vad det nu är dom gör.
Själv har jag landat i en vibrerande huvudvärk efter 2,5 timmar engelska C och mitt eldiga tal om "the increasing number of overweight children". Jag fick dom iallafall att skratta, vilket kan jämföras med att lyckas med konststycket att få en grönsallad att recitera shakespeare. Så jag är nöjd. Om tjugo minuter ska jag ha religion, vilket är min nya favoritlektion sen jag bestämde mig för att bli religion- och historielärare när jag blir stor. Det var förra veckan. Jag vet inte vad jag vill bli nästa vecka. Kanske kontrabasist. Det är ganska sexigt.

travelling with

andra söndagen i advent

Söndagsfrukost med mor och far. För att få vara med om detta måste man gå upp senast klockan nio, något jag inte gör allt för ofta. Men när man väl är där minns man plötsligt varför helgfrukostarna är bland det bästa med min familj. Morgonrockar, tända ljus, alla får varsin del av tidningen. Sen försjunker hela sällskapet i tystnad och det enda som hörs är mumsande, avbrutet av ett och annat "rostar du denna åt mig?". Detta frukostbeteende, förmodligen nedärvt sedan generationer tillbaka, har gjort vissa människor i mitt liv lite nervösa. Jag pratar nämligen helst inte med någon när jag äter frukost, jag vill mest läsa ifred. (När jag äter frukost och när jag åker buss. >_<)

mer jul

Sitter i min ensamhet och ser på love actually. Inspirerad av min vän, låt oss kalla henne "penna", som deklarerade hur dålig den är tidigare idag. But I think not! Den får mig i julstämning som få andra brittiska komedier. Så här sitter jag nu. I min mage knäck och lussebulle, i mitt hjärta white christmas. Tidigare idag flydde jag hemmet och föräldrarnas glöggparty.
Nu ser jag tillbaka på en wunderbar dag i sällskap av den bästa av pennor, glitter och julkulor.

in our nature

Jag ligger i Eriks soffa. Jag skriver på hans dator och lyssnar på hans josé gonzales-skiva. Erik är inte här. Vi tappade bort varandra runt tretiden idag när hans mobil dog. Men eftersom jag var hemlös och inte till något pris ville vara kvar i skolan satte jag ändå kurs mot eketrägatan och eriks hem. Jag måste erkänna att jag oroade mig för att det skulle visa sig att ingen var hemma, pga. den bitande kylan, men jag hade inte behövt oroa mig. Jag ringde på och några sekunder senare stack hans tioåriga lillebror ut sitt huvud och sa "är det du som är alice?!" Jag tvekade ett ögonblick, och sen sa jag "jaa..?". "Bra, han ringde och sa att han kommer snart". 

Jag har känt Erik i över två år nu och har varit en relativt vanlig syn hemma hos dem. Men jag får ändå bittert konstatera att jag inte är något annat än "alice" at the end of the day..

För övrigt har det varit en bra dag. Redovisning om jugend-arkitektur som fick inledas med språkkurs i tyska för att få till det rätta uttalet. (Jugend=Jogent.) Jag fick god respons och kände mig uppfylld av frid. Torsdagarna är ju vår kulturdag med staden och framtiden samt litteraturvetenskap. Lunchen äts traditionsenligt i bildsalen, den trevligaste salen i hela skolan. Det är som att skolångesten inte tränger in där, där kreativiteten och ljuset råder. Och sen trodde vi (dåraktigt, javisst) att vi inte skulle ha någon litt.vet. eftersom vår lärarinna var sjuk. Men istället väntade oss en tung språkanalysuppgift som fungerade effektivt för att släcka den ungdomliga glöden i våra hjärtan. Nå, iallafall gjorde den oss ganska utmattade. Och nu ligger jag här och har det jättebra. Mannen i mitt liv har ännu inte visat sig, men jag är ju som bekant en stark kvinna som inte behöver en man för att kunna fungera... Eller vänta! Nu hörde jag ringklockan! 

Honey, I'm home!

little boy blue

De senaste veckornas oro i magen har nu även nått min överaktiva hjärna. Jag flyr människors sällskap och bygger en iglo mot omvärlden. Tänder ljus och myser.
Nå, så gott jag nu kan.
De senaste veckorna har jag för första gången på lång tid inte aktivt sökt sällskap. Inte velat prata med någon. (Nästan iallafall.) Jag vill bara sitta hemma, äta finncrisp och se på l-word.
Imorgon är det onsdag och jag ska gå upp tidigt för att se på julkalendern. Sen dyka ner i mina studier.
För vad som än händer får ju ej skolan bli lidande.