Kära bloggen.
Jag sitter i mitt gröna, vita, röda och röriga kök. Jag har fikat med T, men hon gick tillslut och lämnade mig ensam kvar med mina smulor. Steg upp tidigt idag, klockan sju, för att åka till universitetet och göra ett diagnostiskt test i engelska. Tekniken krånglade naturligtvis och den första timmen bestod av väntan och "snart ska ni nog se att vi kan sätta igång". Men, så småningom kunde vi ändå ta ett saftigt bett av Diagnostic Test for English I, VT12. Det är en sån där dag då bussar är sena, mina glasögon är kladdiga och huden gör lite ont så jag vågar väl inte riktigt hoppas på något strålande resultat, men det spelar inte så stor roll. Jag är tillbaka i hemmet lugna vrå och kommer nog ägna återstoden av dagen åt att städa, sy och diska. På sin höjd tvätta. Och göra ett blogginlägg om min syster och hennes tapperhet. Imorgon åker hon hem efter två stundtals dramatiska veckor med många nya intryck. Hon kommer helt klart att fattas oss, det känns redan nu. En trygg, bakande och matlagande punkt mitt i allt kaos.
Nu ringde E. Jag ska jag laga spenatsoppa till henne, och koka ägg. Hon får vara min kattunge i porslin med oljespill på nosen idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar