i trollskogen

Det var lördag. La Familia beslöt att bege sig på utflykt, närmare bestämt svampplockning. Under spöregn. Men, vid gott mod.

Jag kan väl ej betraktas som ett ess när det kommer till själva plockningen, utan valde att fokusera mer på den estetiska biten. Förevigandet. Men, en inser snart att det jag kan fånga med min lins är ingenting mot verkligheten. Så var inte blyga,

upplev naturen! Ni kommer inte att bli besvikna...

drömma/möjligheter

höstmingel

på

drömma

somewhere over the rainbow

Efter svart-vit fas dyker jag ner i färg. Kontraster. Eventuellt den största källan till inspiration?

I väntan på hagabions omöjliga öppettider dök jag och K in på Inex för att förlusta oss.

Snabbt försvann vi åt varsitt håll, båda suckandes om barndomsminnen, färger och dofter.

Och jag, köpte vattenfärgspennor, eller som det står på asken "crayons d'aquarelle". Vi får väl se om det blir något av detta..

he holds a colored crayon

Linn, du inspirerar mig som alltid♥

"A single worded poem comprised of four letters."

bokrar

Runt min säng står flyttkartonger. En närmast ointaglig mur av bananlådor blockerar dörren. I och på lådorna, böcker.
I ett mellanläge, då jag inte känner att jag kan packa ner dem än. En dryg månad innan avfärd. Oavsett så är mina hyllor redan fulla, jag har ingen kontroll över böckerna längre.
Och då ramlade jag över detta citat:

"Book collecting is an obsession, an occupation, a disease, an addiction, a fascination, an absurdity, a fate. It is not a hobby. Those who do it must do it.
Those who do not do it, think of it as a cousin of stamp collecting, a sister of the trophy cabinet, bastard of a sound bank account and a weak mind."

(j.w.)

how I run away from beauty

Vill bara peta på era grumliga sinnen och tipsa om en fantastisk flicka/musiker. Hon heter Maria, men kallar sig i tonsatta sammanhang för

the Naima Train. Morgondagens stjärnskott, måhända? Iallafall så är hon mig mycket kär.

I've got a perfect body, but sometimes I forget..

Efter långt skumbad sitter jag här. Försöker blidka mina ömmande halsmandlar med hett te och vänliga ord. Känner att min kropp och jag inte riktigt är på samma plats i livet just nu. Att vi kanske skulle ta en paus, bara en stund, få lite perspektiv, och sedan mötas igen. (Kanske). Se var vi står.
Eller, vänta. Det är ju det en inte kan göra med sin kropp. Den är ju där. Jag. Oundvikligen. Det bästa vore forstås att lägga ner alla destruktiva tankar om jag och kropp som skilda ting, helt och hållet. Men det är svårt, lätt att gnälla och banna den dumma. Kroppen. Den som så sällan gör som den blivit tillsagd.

geburtstagsmittag

kastad i havet

- Vad läser du nu?
- Arnaía, kastad i havet. Av Märta Tikkanen.
Men det är mer som en lång dikt än en bok, egentligen.
- Åh.

"säkert kräver jag för mycket
men mindre kan jag inte kräva
och den som inte vågar
kan jag inte ha"

(m.t.)

cykeltur med lillasyster

Cykeltur i solnedgången

tvivelaktiv kondition samt drive-by-fotografering av kor.

Who could ask for anything more?