Ett ska ni veta, det är inte lätt att finna sig en plats i en ny stad. Inte för mig iallafall. Inte i Berlin iallafall.
Idag har jag varit ganska ledsen.
Hoppas att jag snart hittar ett rum hos någon rar gammal dam eller några gulliga anarkafeminister. Så jag kan rota mig, koka en kopp te och sätta upp mina bilder på väggen. I all enkelhet...
Jag köpte några vykort idag, men känner inte riktigt att jag har ro att skriva, en ganska frustrerande känsla (men rebecca, jag målade för första gången idag, när vi följde med vår vän till ett konstgalleri med spännande människor...)
Nu lyssnar jag på blandskivan min syster gav mig precis innan vi gick på tåget.
Det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu. Osv.
6 kommentarer:
men, men, jag förstår inte. hade ni inte tittat på en lägenhet ni skulle bo i? *ynk*
Hitta fotfäste är aldrig lätt. Speciellt inte när man inte har någonting stabilt att liksom hålla fast i. Och man snubblar aldrig så mycket som man gör i en ny stad. Man är som Bambi. Men hur du än halkar så kommer du inte att gå igenom isen och någon kommer alltid finnas där för att hjälpa dig upp på benen igen.
Jag tror att allting kommer bli bra. Alltihop.
All kärlek och lycka ♥
//DinMalin
mitt lovely bacon. trots att jag for tillfallet saknar tre fina bokstaver kanner jag mig compelled att skriva nagot uppmuntrande och valdigt valdigt sant till two of my favourite people in the world...
(sorry for min tacky mix av engelska och svenska)
MEN. for the first time har du lamnat hemmets trygga famn och begett dig ut i varlden... det ar tufft. australien var en djungel som ibland svalde mig hel, da jag bara ville hem hem hem och ligga i min egen trakiga sang och mitt trygga hus... ibland var det himmel och upp tempo songs all over. upp och ner, precis som det kommer vara nu for dig ocksa. det ar inte latt. MEN MEN MEN
knepet ar att vanta lite. krama eriks hand och hall om varandra, uppmuntra den andra nar du sjalv ar glad, ge er ut pa egna upptacksfarder nar ni behover andas. ryck i de ynka bekanta tradar som finns och ga sakta fram. det handlar om en vecka eller tva, sen kommer du ha gjort den dar staden till din egen. hitta ett hem som du gor till ditt eget, med ljus och te och musik. skapa en boning dar du kan lamna en odiskad kopp men som ger dig lugn och trygghet. ge det lite tid och du hittar den. ni hittar det.
hitta trevliga kollektivfriends och sen borjar skolan och allt faller pa plats. du kommer hem som en tusen ganger visare, starkare manniska, tro mig. ni ar fantastiska. jag alskar er. saknar er. kyss erik pa kinden fran mig.
lyssna pa lite regina och begin to hope och kann aventyrets alla mojligheter och erfarenheter som ligger och vantar pa er.
jag alskar er.
djuret.
(jag var sjalv lost och ensam idag, men redan nu kanns det battre. lita pa dig sjalv och de kring dig. kann min famn aven om jag ar langt borta. manga ganger jag funnit trost i att du finns dar pa din soffa med mig i din famn.)
xx
Jag skickar all min kärlek, alla squirrlysar, alla intressanta queermänniskor, alla kannor fyllda av en aldrig sinande ström av te, alla finncrisp med Kalles randiga, alla dina småsystrar, alla jeanette winterson-citat, och alla ord i världen om hur mycket jag älskar dig. Krama dig själv riktigt hårt från mig tills jag får krama dig i verkligheten, snart snart. Kanske sent i november. <3
Och, just det. Min psykolog sa att jag borde läsa mer Tove Jansson. För att hennes böcker hjälper många att bearbeta sina känslor eftersom de är så fint vuxetkloka förklädda i enkelheten hos några små självklara varelser. Så nu har jag lånat "Farlig midsommar" och "Pappan och havet", och när jag läser dem låtsas jag att det är du som läser dem för mig, med Tovedialekt. <3
finaste syster.
jag tycker så mycket om dig.
sitter med tårblanka ögon i datasalen, hoppas att ingen ser, men vad spelar det egentligen för roll?
hoppas att du hittade lappen i skivfodralet. den som förklarar allt.
saknar dig för mycket,
din alltid tillgivna lillasyster
(i will always be your soldier, i'll be marching by your side. where ever you go, i hope that you know that i'm at your comand♥)
ps. det känns helt okey att pernilla skickar ner alla dina småsystrar till berlin. hon får skicka vad hon vill, bara jag ingår där. ds.
Skicka en kommentar