...Idag saknar jag Sara. Lustigt det där med att jag inte förstod att hon blivit så gott som ett syskon, förrän efter hon hade åkt. (även om vi föredrar titeln älsklingskusin, nicht war?) Men då kändes tomrummet med förvånande intensitet. Fast jag kan på grund av detta glädjas så mycket mer åt att hon (och Elsa<3) faktiskt kommer tillbaka till Berlin. Till allt mitt nya. Ich freue mich.
1 kommentar:
Nämen, vad fint Agnes! Nu blev jag glad. Jag saknar dig och Erik också, att våldsgästa ert hem och dricka upp all mjölk. Men jag och Elz kommer tillbaka, ganz sicher! <3
(F.ö. är Frenweh mitt favvo-ord också. Skrev det i min sista uppsats till Ester, du vet den hon till min stora förvåning faktiskt tyckte om).
Skicka en kommentar