filmfestival i luftslottet

Ni kanske redan hade räknat ut det men det ju är jag som gillar musikaler väldigt väldigt mycket, tillskillnad från T som betraktar det hela med stor skepsis. För henne är Dogma den enda sanna filmgenren och Technicolor närmast ett skällsord. Men jag har älskat gamla musikalfilmer ändå sen jag såg Singing in the Rain i lågstadiet. Färgerna, musiken, dansen, allt allt allt. Den här veckan har jag haft en minifilmfestival med några gamla klassiker. Temat var Marilyn Monroe. Först såg jag The Seven Year Itch och nu idag Gentlemen Prefer Blondes. Planerar att avsluta med How to Marry a Millionaire. (klippen är alla från Gentlemen Prefer Blondes, simply because it makes my heart sing.) Det är en så kallad bekvämlighetsfestival, eftersom jag sett samtliga filmer tidigare. För ni vet ju hur jobbigt det är att ta in nya intryck... Usch, säger jag. Och lutar mig tillbaka.





Tillägger att det sista numret sammanfattar mycket av min syn på livet, kärleken och fysisk aktivitet. "I'm no physical culture fan. Ain't there anyone here for love?"