tisdag 14 september 2010

buffy the vampire slayer♥

Åh åh åh, jag älskar Buffy! Jag skulle kunna göra en blogg enbart dedikerad till denna fantastiska serie. Jag är beredd att göra en backlash till min högstadietid, klä ut mig till lämplig karaktär och åka på konvent. Jag vill döpa mina framtida barn till Xander, Willow och Angel. Eventuellt Spike. Jag vet att det där verkliga livet också har sina fördelar, men valet mellan det och Sunnydale är lätt just nu. Min lilla inre nörd jublar och slår kullerbyttor, äntligen något värdigt att obsessa om (som dessutom inte kommer att krossa mitt hjärta). Jag är så oproportionerligt lycklig över att sitta med en kopp te, iklädd pyjamas och titta på demoner som dör med hjälp av halvdåliga specialeffekter. Så lycklig över detta att jag var tvungen att skriva ett spontant inlägg. Betyder detta att jag behöver hjälp? Är jag onormal? Tacksam för svar... (Mmm...♥)

2 kommentarer:

m sa...

agnes (somegentligenheternågontingannativerkligheten) tack-för-ditt-brev-du-är-fullt-normal. vi gör det vi gör bäst. är ensamma tillsammans. visserligen på var sitt håll den här gången. men jag delar din lycka. och läste någonstans om "film som den fattiges terapi". så keep watching. och ang nostalgin kvarstår löftet om bebisfilmstortyr med tillhörande totalt ointressanta utläggningar.

Prr sa...

du är fullständigt normal. säsong 5 är den bästa. <3