Igår: Landa i köket med the Knife och chokladcheesecake efter tung marknadsdag med Marina (min finaste roomie) och Fritz från Leipzig. Crepes till middag. Sen jazzklubb och umgås med musiker. Prata musik, teater, kreativitet. Bära trumset. Inte följa med hem, utan promenera genom Berlin, hand i hand med Trasslet. Ljuvligt.
1 kommentar:
Ja, det kändes faktiskt helt rätt att göra ett sådär lagom spontant uppdykande.
Nuförtiden är jag är mest fruktansvärt avundsjuk på alla som slipper ett snötyngt Sverige. Det känns som att våren aldrig kommer att dyka upp och jag har aldrig tidigare längtat så efter mina fräknar. Jag lyssnar mest på Sigur Rós med ett hårt grepp kring tekoppen.
Hur är Berlin? Vilar det också under ett metertjockt täcke av kyla? Jag har så mycket jag skulle vilja fråga dig men via internet känns det bara som spanska inkvisitionen (det är nu det helst ska storma in tre rödklädda män skrikandes "NOBODY EXPECTS THE SPANISH INQUISITION!" men sådant händer tyvärr allt för sällan i det verkliga livet), och det var ju inte riktigt det jag är ute efter. Däremot är jag ytterst intresserad av hur livet går för dig, vad din orkidé kommer få för namn, rubbet!
bisous!
Skicka en kommentar